Anagram

Kloning - en väg till en bättre värld?

Kloning är ett ämne som man länge har debatterat om och nu när tekniken har börjat komma ifatt drömmarna börjar man alltmer fråga sig vad som är etiskt och inte när allt verkar möjligt.

Kloning går ut på att man tar ett klonat embryo som är tillverkat av en äggcell från en "donator" och med hjälp av mcket avancerad teknik tar bort den arvsmassa som naturligt finns i ägget och istället för in arvsmassa från en annan, vuxen individ. Embryot förs sedan in i en surrogatmammas livmoder vari det får växa tills det föds som en vanlig "unge". Detta gjordes relativt nyligen med en katt där man efter 86 misslyckade försök äntligen lyckades genomföra en kloning (Spross, Åke, Nu har katter klonats, Upsala Nya Tidning (16.1 2002)). Kloning går alltså ut på att man tar en cell från en vuxen individ och för den arvsmassan i ett embryo istället för dess naturliga arvsmassa och när sedan fostret växer och föds kommer det att vara en klon, en exakt genetisk kopia av den vuxna individ som man tog arvsmassan ifrån. Det blir som en sorts konstgjord enäggstvilling även om åldersskillnaden blir stor, eftersom enäggstvillingar också har exakt samma genetiska uppbyggnad då de härstammar från samma ägg med samma arvsmassa som sedan har kopierat sig och istället för att cellkopiorna växer ihop till en individ har de tidigt delat på sig och skapat två skilda individer. 

Tankarna på kloning har funnits länge, Aldous Huxley skrev om det i sitt verk Du sköna nya värld redan år 1932 vilket var vida före det att tekniken för kloning fanns. Han talade då om hur man designade och klonade fram människor för att göra dem perfekt anpassade till de arbetsuppgifter de skulle få (Huxley, Aldous, Du sköna nya värld, 1932). Idag har vi ännu inte lyckats klona människor men väl möss, katter, nötkreatur, grisar och får (Spross, Åke, Nu har katter klonats, Upsala Nya Tidning (16.1 2002)). När vi nu börjar vara så nära även människor, och då vi redan har klonat djur, börjar man ifrågasätta hur stor rätt vi egentligen har att mixtra med naturen. Är det verkligen etiskt att skapa onaturliga kloner, att i laboratorier skapa nya varelser som annars aldrig skulle ha funnits? Många religiösa tycker att det är att försöka leka gud och att man inte ska få syssla med den sortens vetenskap. Men andra menar att det skulle kunna hjälpa oss att både förstå vår omvärld och att det också skulle kunna leda till bättre mediciner och liknande. Något som redan är på gång är att man inom en relativt snar framtid kanske kan klona sina favorithusdjur när de dör och i USA finns det redan så kallade "cellbanker" där man lagrar celler från privatpersoners favorithusdjur så att man i framtiden kanske kan använda cellerna vid kloning och därmed få tillbaka favorithusdjuret (Spross, Åke, Nu har katter klonats, Upsala Nya Tidning (16.1 2002)). 

Jag har också hört om andra potentiella användningsområden, bland annat har man börjat fundera på att klona muskelceller från nötkreatur och sedan odla dessa så att man på så sätt skulle kunna "odla sina egna kotletter" och slippa metangasutsläpp från djuren själva, vilket skulle gynna miljön. Men det finns så klart en del problem med det med, hur skulle man till exempel få till den där fettinlagringen som de flesta vill ha i sin biff, och hur ska köttet bli mört då det bara växer utan att röra sig så som musklerna gör hos vanliga djur? Ändå är det en god tanke, att man skulle slippa hålla djur bara för att göra biff av dem, och samtidigt gynna mijön. Men det är klart, hur många är i dagens läge sugna på en klonad biff? Det låter som något taget från en futuristisk skräckfilm men ändå kan det tänkas att det en dag blir verklighet. Likaså skulle kloning kunna användas inom djuraveln för att klona djur som anses framstående och därigenom få en ny champion eller liknande.
 
Ett annat användningsområde för kloning vore, hur hemskt det än låter, organbanker. Eftersom det idag finns så mycket problem med att finna organdonatorer kan det tänkas att man en dag låter klona människor, eller åtminstone delar av människor, bara för att vid behov kunna använda organen. Om man har sett filmen the Island eller läst boken Never let me go av Kazuo Ishiguro förstår man kanske vad jag pratar om. Där har man upptäckt att organen inte fungerar om de inte finns inuti en människa, inuti en klon och därför klonar man människor och låter dessa kloner växa upp nästan likt vanliga människor, helt omedvetna om att de bara är kopior av "riktiga" människor. Men till skillnad från riktiga människor hålls de isolerade i sin egen lilla värld tills de behövs, och de måste leva hälsosamma liv som för att göra allt för att se till att deras organ är i bästa möjliga skick. Så småningom behövs deras organ och de skickas till operation. Sedan får de donera så många organ att de slutligen dör, men eftersom andra överlever tack vare det vägrar samhället att erkänna dem som människor.

Det är en skrämmande tanke, att odla enbart organ skulle kanske kunna vara en möjlighet men liksom problemen med att "odla kotletter" är det givetvis enklare ju närmare det naturliga tillståndet man håller saker och ting. Det är möjligt att vi inte skulle tillåta kloning av hela människor i donatorsyfte, men om vi hade möjligheten, skulle vi verkligen kunna låta bli? Hur moraliskt och etiskt fel vi än anser att det är i teorin är valet ändå mycket svårt när vi själva har en nära anhörig som är döende och behöver en organdonation. Med en främmande donator vore risken stor att mottagaren stöter bort organet, men om organet kom från en klon vore risken mycket mindre.

Vi skulle kunna göra mycket för mänskligheten om vi anammade kloning inom medicinen. Men frågan är till vilket pris? Är vi verkligen beredda att offra en annan människa för att man själv ska få leva? I slutänden väcker frågan om kloning bara fler frågor varav den största är: Vad är en människa? Innan vi kan besvara den frågan borde vi inte försöka klona människor i medicinskt syfte, för om en klon är lika mycket värd som en naturlig människa, vore det då inte vidrigt att offra den för att en sjuk person ska få leva? Och eftersom vi fortfarande har problem med frågan om naturlig celldöd, då det verkar som att kloner dör yngre än dess "naturliga förlaga" och det kanske beror på att den cell den skapades från inte var ny utan redan hade levt en del av sitt liv, kan vi ännu inte uttala oss om vilka möjligheter som kloning kommer att skapa. 

Men en sak är säker och det är att detta är ett extremt aktuellt ämne, och alla borde ta reda på var de själva står ifrågan om kloning. Att läsa in sig på ämnet, att diskutera det och att finna sina egna åsikter och tankar om det. För vet man inte vart man själv sätter gränsen för vad man kan gå med på och ej kan detta sluta med en katastrof, istället för en bättre värld för oss alla. Kloning kan vara räddningen, men det kan också vara det som dödar oss. framtiden ligger i våra händer och det är dags att vi greppar den och formar den till den värld vi vill att den ska bli, för det är bara vi som har den möjligheten och ingen kan göra det åt oss. Framtiden är vår.