B 8:2, tematiskt studium

Forntiden - Myter, legender och föreställningar

Då det var först under forntiden som vår litteraturhistoria egentligen startade kan man säga att det inte finns alltför mycket sammanhängande material att tillgå eftersom skrifterna som trots allt tillkom gjorde så på vitt skilda platser och deras innehåll är väldigt präglat av den direkta omgivningen och samhället. Men något som under forntiden verkar ha förekommit på många ställen är just olika nedskrivna föreställningar, om livet efter döden, om hur människan, jorden och livet skapades och om olika gudar som skulle hjälpa till att styra deras liv på olika sätt. Speciellt detta fenomen med livet efter döden dyker ofta upp, både bland det mer lärda folket men också bland allmänt folk. Det var en allmän uppfattning att livet inte bara tog slut i och med döden utan något skedde därefter. Sådana tankar finner man i gamla babyloniska texter, i mesopotamiska verk och även i egyptiska skrifter där man bland annat kan se detta om livet efter döden representerat i deras pyramidtexter. Även i själva pyramidbyggena finns tecken på denna tro då man exempelvis alltid såg till att det skulle finnas en trång men genomkomlig passage från en faraos grav upp till utsidan på pyramiden. Gången skulle luta snett uppåt för att faraos ande skulle kunna ta sig upp till himlen. Man gav även människor emellanåt en gudalik status, så som för faraonerna, men det var inte unikt enbart för Egypten utan förekom även på andra ställen, präster förmedlade gudarnas budskap, och med dessa statusförhöjda människor följde mängder av legender och myter om olika gudar och hur de skapat världen (atrahasis-myten är ett exempel) varav vissa har levt kvar till dagens datum. Det är även från denna tid som en av våra äldsta och mest seglivade myter kan anses härstamma: den om att sjukdom kan kopplas ihop med att ha gjort något fel eller att ha varit en dålig människa. Denna tanke på ett gudomligt straff återfinns bland annat hos mesopotamierna som ansåg att en sjukdomsdrabbad person måste ha överträtt vissa religiösa föreskrifter eller ha underlåtit att uppfylla vissa religiösa krav och plikter, om än omedvetet. Man trodde att gudarna i sådana lägen hade vänt personen ryggen och därmed gjort det möjligt för de sjukdomsvållande demonerna att få tag på personen och göra denne sjuk. Ett exempel på detta finns i dikten Ludlul från Babylonien, även om tolkningen om hur sjukdom är lika med synd är mer av mesopotamisk karaktär.

Antiken - Grekland

Något som är ofrånkomligt då man talar om antiken är två saker: Grekland och krig. Grekland kom att bli demokratins vagga med sin nydanande stil där alla män, som uppfyllde vissa kriterier, fick rösta i olika frågor och det ansågs viktigt att göra sin röst hörd. Deras system med frispråkighet, åtminstone bland fria män, födde många olika tankar som lever kvar än idag. Det ideal vi i västvärlden följer, med demokrati och rättvisa och så vidare, kan direkt hänvisas till antikens Grekland där man skapade grunden till dagens politiska och samhälleliga system. I Grekland föddes även filosofin och tanken på att försöka förklara företeelser i vår omgivning med hjälp av logik, och även om de för det mesta enbart höll sig till att diskutera sådant som vi idag vetenskapligt förklarar med formler och konstanter så var det tack vare deras resonemang som vetenskapen nådde det stadium att man kunde börja studera dessa företeelser mer praktiskt. Men givetvis diskuterade man inte endast vetenskap utan även mer existentiella frågor och en klassisk fråga var givetvis huruvida det var hönan eller ägget som kom först. Men inte nog med demokrati och filosofi, i Grekland började man även skapa pjäser och poesi och rent språkmässigt kan man säga att vi har lånat mycket från Grekland, vilket givetvis har sin förklaring i att vi har lånat väldigt många av våra tankar och liknande från Grekland och då har tagit med uttrycken på köpet. Exempelvis kommer orden poesi från grekiskans poiesis som betyder 'skapelse', även orden epos (som betyder 'ord'), lyrik (med betydelsen 'sång till lyra') och drama (som betyder 'handling') kommer från grekiskan liksom uttrycken komedi och tragedi. Det var även i Grekland som epiken blev en strålande stjärna i och med Homeros två epos Odysséen och Iliaden. Dessa visar om något på hur krigen kom att markera antiken, såväl för Grekland som för andra länder. I Iliaden, som är den första delen, skildras en del av historien om belägringen av staden Ilion, eller Troja som vi idag kallar den, och därmed handlar alltså eposet om det trojanska kriget. Denna del anses vara det äldsta bevarade verket på grekiska och är därmed också det äldsta bevarade litterära verket i Europa. Odysséen i sin tur handlar om hur hjälten Odysseus efter att ha segrat i Troja ska ge sig hem till Itaka men han trotsar gudarna genom att hävda att segern skett tack vare honom och inte gudarna och på grund av detta får han en helvetesresa där han är på väg att aldrig återvända hem igen då gudarna har vänt sig emot honom. 

Medeltiden - Canterbury Tales

Geoffrey Chaucer skrev The Canterbury Tales, en samling småberättelser insatta i en större berättelse, mellan åren 1387 och 1400. Den handlar om en grupp om trettio personer som reser som pilgrimmer till Canterbury i England. Pilgrimmerna, som kommer från alla möjliga olika samhälls- och statusklasser, berättar historier för varandra bara för att få tiden att gå medan de färdas mot Canterbury. Om man litar på vad han skrev i prologen hade Chaucer tänkt sig att varje pilgrim skulle berätta två historier på vägen till Canterbury, och två historier på vägen hem när de väl varit där. Han lyckades dock aldrig avsluta detta enorma projekt och inte ens de färdiga historierna hade blivit helt avslutade och bearbetade så de som är utbildade inom området är inte helt säkra på vilken ordning det ska vara på historierna. Flera av historierna hade han dock redan arbetat på innan han startade det här mästerverket, en av historierna dök tidigare upp i en något annan form i en dikt av Chaucer och så vidare. Eftersom boktryckarkonsten ännu inte var uppfunnen då Chaucer skrev sitt stora verk, The Canterbury Tales, blev det istället kopierat för hand ett antal gånger. The Canterbury Tales anses vara ett landmärke inom den engelska litterautren och vissa anser till och med att det är det bästa verk som har producerats England under medeltiden. En sak som är säker är dock som sagt att det måste ha varit ett av de mest ambitiösa verk som någonsin har avslutats, om än ej i dess fullt tilltänkta form. Det är faktiskt ett av få verk som stammar från den engelska medeltiden som kontinuerligt har publicerats (eller kopierats för hand). Det var det sista verk som Geoffrey Chaucer skrev, det kom efter hans verk Troilus and Creseyde, och skrevs under hans sista levnadsår. Därav hann han aldrig avsluta verket, som om varje pilgrim skulle ha berättat sammanlagt fyra historier, skulle ha innehållit över etthundra historier. Nu hann han endast göra klart tjugofyra historier, vilket gjorde att varje pilgrim inte ens fick varsin historia.



Renässansen - William Shakespeare

William Shakespeare som utan tvekan är en av de mest kända och hyllade pjärförfattarna genom tiderna, föddes 1564 i Stratford i England. Hans far John kom från en bondefamilj men studerade handskmakeri även om han senare försörjde sig som ullhandlare och var gift med Mary Arden som kom från en respekterad familj i grannskapet. Efter två missfall blev William deras förste son, och efter honom fick de ytterligare fem barn.

Det finns inga uppgifter om vad William gjorde innan han fyllde 18 år. Då gifte han med Anne Hathaway, en bonddotter från trakten som var åtta år äldre än han. De fick tre barn, Susanna (som föddes bara ett halvår efter deras bröllop intressant nog) samt tvillingarna Hamnet och Judith (som föddes två år senare). Sedan saknas åter uppgifter om vad som hände i Shakespeares liv fram till år 1592 när han dyker upp i London (alltså sju år senare). Hamnet dog bara 11 år gammal, något som skall ha gjort Shakespeare förkrossad.

När han kom till London hade Shakespeare hunnit bli författare och de första verken han fick publicerade var två långa dikter. År 1594 slog han följe med ett nytt skådespelarsällskap under ledning av Richard Burbage. Där kom han att vara kvar i nästan tjugo år, både som skådespelare och författare. De spelade ofta för Drottning Elisabeth I, och när hon dog år 1603 fick sällskapet kungligt beskydd av James I och började kallas "kungens män". Shakespeare blev allt mer förmögen tack vare sin andel i teatern The Globe, och år 1597 köpte han ett av de största husen i Stratford, New Place. Hans far, som hunnit bli borgmästare och förlänats ett sköldebrev, dog år 1601.

Tiden efter det var den mest produktiva i Shakespeares liv. Han skrev många av sina mest kända verk, och teatersällskapet framförde ofta sina pjäser för hovet.

År 1609 kunde sällskapet stoltsera med tillgång både till inomhusteatern the Blackfriars och the Globe, den teater som mest förknippas med Shakespeare. Han återvände till Stratford år 1611 och spenderade allt mindre tid i London. Han dog sedermera år 1616 och begravdes i Den Heliga Treeningehetens kyrka i Stratford.



Klassicismen - John Milton

John Milton föddes 9/12 år 1608 i Cheapside, London (England) och var en engelsk diktare och psalmförfattare som även arbetade som regeringstjänsteman.

Han studerade vid Christ's College i Cambridge och bestämde sig för att satsa på att bli poet. År 1632 kom han ut med dikterna L'allegro och Il penseroso.

Han var också politiskt och socialt engagerad och skrev stridsskrifter där han gick emot kyrkans syn på skilsmässa och förespråkade pressfrihet. Han var puritan.

År 1642 gifte han sig med Mary Powell och paret fick fyra barn även om tre av dem dog unga. Med åren fick Milton allt sämre syn och hans hustru och döttrar fick, dock motvilligt, fungera som hans sekreterare.

År 1652 dog hans hustru och samma år blev Milton helt blind. Fyra år senare gifte han om sig med Catherine Woodcock som dog i barnsäng redan år 1658. Fyra år efter det gifte han sig för tredje gången, med den 25-åriga Elizabeth Minshull. Hon överlevde honom med mer än femtio år.

Han skrev bland annat Det förlorade paradiset (Paradise Lost; 1667) som är ett av de stora litterära verken på engelska och som inspirerade till oratoriet Skapelsen av Joseph Haydn med text av baron Gottfried van Swieten.

Bland hans övriga verk märks maskspelet Comus (1637), det pastorala sorgekvädet Lycidas (1637), Det återvunna paradiset (Paradise Regained; 1677) samt det klassiska dramat Samson Agonistes (1677). Eftersom Milton hade förlorat synen redan år 1656 dikterade han sina senare verk för skrivbiträden. Han dog 8/11 år 1674 i Chalfont St Giles, Buckinghamshire (England).

Upplysningen - William Penn

Penn föddes den 24/10 år 1644 och levde större delen av sitt liv i England. Han var Kväkare (Quaker) och författare och blev känd för den roll han spelade i Nordamerikas tidiga historia. Penn var redan som barn intresserad av andliga frågor och vid 12 års ålder hörde han en kringresande Kväkarpräst och blev intresserad av budskapet som framfördes. När Penn var 16 år skickade hans far honom till Oxfords universitet där han ofta besökte frireligiösa möten. Vid 23 års ålder blev han Kväkare och skrev sedan boken Sandy Foundations Shaken, som ifrågasatte gängse läror. För detta blev han satt i fängelse i Towern. Han spenderade tiden där med att skriva.

År 1681 köpte Penn och elva andra Kväkare landrättigheterna till östra New Jersey. Som betalning för en skuld som kung Charles II var skyldig Penn's far, amiral Sir William Penn, övertalade Penn kungen att garantera honom ett vidsträckt område väster om Delaware-floden. Det fick namnet Pennsylvania, som betyder Penn's skogar. Penn trodde på att "rätten att regera var gudomlig" och försökte skapa Pennsylvanias lagar och regeringsbeslut till ett "heligt experiment". Han ansågs vara före sin tid och president Thomas Jefferson kallade Penn för "the greatest law-giver the world has produced". Penn och kväkarna skapade ett relativt enkelt system av lagar och straffsystemet var utformat att lära och inte bara straffa. Arbetshus istället för fängelsehålor och dödsstraff bara för mördare. Utbildning var till för alla barn, även de fattiga. Penn designade staden Philadelphia och andra städer med ett mönster av gator, byggnader och offentliga plaster som brandstationer och sjukvårdsinrättningar.

Penn förstod också att stora delar av det land han tillskansat sig från den engelske kungen tillhörde Delaware-indianerna (Leni Lenape). År 1682 skrev han under ett avtal med indianerna och betalade dem en stor summa pengar för att nybyggare ockuperade deras land. Fransmannen Voltaire skrev: "It was the only treaty made by the settlers with the Indians that was never sworn to, and the only one that was never broken". Penn behandlade ursprungsbefolkningen med respekt. Han kom till dem utan vakter eller vapen och han lärde sig deras språk så att han kunde förhandla med dem utan missförstånd.

Hans intresse för fred och fredlig politik kom i uttryck år 1693 i hans bok Present and Future Peace of Europe som bland annat beskrev att man hellre skulle medla i en dispyt än kriga. Hans ideér ligger än idag till grund för FN (United Nations) och FN-dagen firas på Penn's födelsedag den 24 oktober. Han dog år 1718.

Förromantiken - Jean-Jacques Rousseau

Jean-Jacques Rousseau föddes i Genéve år 1712 och dog sedermera utanför Paris år 1778. Han ska själv ha sagt att han hade en bra barndom även om den var lite udda så till vida att han växte upp med sin pappa och faster/moster och inte fick leka med sina jämnåriga utan istället lärde pappan honom att läsa och uppskatta livet på landet. Det var också en av de platser som han återvände till under hela sitt liv och som verkar ha varit den plats där han var som lyckligast. Annars levde han ett mycket kringflackande liv och hade flera yrken vid sidan om sin författarsroll, han har bland annat spelat en roll även för musiken som tonsättare, även om han inte lyckades alls som musiklärare. Han led till och från av "mental ohälsa" som gjorde att han fick mycket svårt att umgås med folk då han fick häftiga humörsvängningar och kunde anklaga människor för de mest absurda saker. Rousseau verkar på många sätt ha haft ett mycket jobbigt liv och han var troligen mycket egoistisk och tänkte för det mesta på sig själv men det ska sägas till hans försvar att han alltid stod fast vid sina idéer och även själv följde dem. Han anpassade sig aldrig efter omgivningen och verkar inte ha brytt sig om vad andra tyckte om honom vilket också visas i hans handlingar; han och hans "sambo", Therese Lavasseur fick exempelvis tillsammans fem barn av vilka alla lämnades bort trots att det orsakade en del höjda ögonbryn och viskningar bakom ryggen på dem. Han skrev även ett verk vid namn Émile (som tog upp en del revolutionära idéer om barnuppfostring så som att barn borde få utvecklas i enlighet med deras egna, högst individuella karaktärer) som gjorde att han tvingades lämna landet då den franska kyrkan ansåg sig hotad (boken brändes till och med på bål på vissa platser i landet).

Rousseau hade också en tendens att bli ovän med alla människor han mötte och diskuterade med, detta skedde också med David Hume som han vistades hos när han var i landsflykt. Så efter att Hume kastade ut honom återvände han till Frankrike under falskt namn. Efter en tid fick han även komma tillbaka officiellt under förutsättning att han inte publicerade fler verk, men inte heller det lydde han fullt ut. Istället höll han privata läsningar och fortsatte att arbeta på fler verk som så småningom utgavs postumt.

Rousseau var i mångt och mycket en visionär som var långt före sin tid, trots att många i hans omgivning verkar ha ansett honom vara en bakåtsträvare, och både han och hans idéer blev isolerade från resten under hans levnadstid för att de helt enkelt var för annorlunda. Hans verk och idéer blev några av föregångarna till romantiken och trots att han själv var klart emot revolution som ett medel för förändring, han ansåg att en förändring borde starta i uppfostran (indoktrinering), har han ändå kommit att anses vara en av den franska revolutionens fäder. 

Rousseaus filosofi brukar sammanfattas med den enkla meningen: Tillbaka till naturen! Detta är typiskt för den romantiska eran som startade efter hans död och han menade på att människan i grund och botten är god och att det är samhället, vetenskapen och tekniken som förstör och korrumperar henne. Han ansåg också att människan i sitt naturliga tillstånd karaktäriseras av en hälsosam egenkärlek som medföljs av naturlig medkänsla men i samhället förvandlas egenkärleken istället till en sorts korrupt stolthet som bara söker andras gillande och därmed gör att individen förlorar kontakten med sin sanna natur. Och när man förlorar sin sanna natur förlorar man också sin frihet.

Romantiken - Jane Austen

Jane Austen föddes den 16 december år 1775 som dotter till en pastor i staden Steventon i Hampshire, England.
Hon var det sjunde av åtta barn i familjen (varav den äldste föddes enbart 10 år före Jane). Två av hennes bröder var marinofficerare i den Engelska flottan.
Omkring år 1805 dog Janes far och hon själv, tillsammans med sin mor och sina ogifta systrar störtades i fattigdom. Jane påverkades starkt av sin omgivning när det kom till hennes skrivande. Även om hennes verk skulle kunna tydas som att hon själv levde ett privilegierat liv inom aristokratins gränser men i själva verket hade hennes familj varken ekonomisk trygghet eller någon vidare social position. Istället tillhörd hon den övre, bildade medelklassen vars "medlemmar" alltid kom att ses på som de fattiga släktingarna. De saknade titlar liksom de stod utan förmögenhet.
De av hennes brev som finns bevarade tyder på att hon inte alls var den blida, försiktiga unga kvinna som många tror. Tvärtom var hon starkt emot hur kvinnor användes som "barnafödande maskiner" och hon sägs ha varit en flitig tidningsläsare, alltid intresserad och nyfiken på vad som pågick i världen. Med avseende på den tid hon levde i kan man säga att hon var mycket framåt och livlig till sättet, vilket bekymrade flera äldre kvinnor i hennes närhet. Hon ska även stundvis ha varit bitter, av att se sina bekanta leva sina liv i lyx med tjänstefolk och annat medan hon själv kom att bli betraktad som något av en lägre ras.
Under hela den tid som Jane levde plågades England och dess grannar av krig. Bastiljen i Frankrike stormades då Jane var 14 år gammal och Englands krig mot Frankrike pågick under hela hennes vuxna liv. Det har satt klara märken i hennes böcker, liksom betoningen på klassamhället som rådde under regency-tiden (1800-talets början). Hon valde själv att inte gifta sig om hon inte älskade mannen ifråga. I Stolthet och Fördom så väl som i Övertalningen driver hon med prästyrket och envisas med att racka ner på det. I de flesta av hennes romaner spelar även kriget mot Napoleon en stor roll och det märks tydligt hur påverkad hon är av klasskillnader och förmögenheter. Trots det är egentligen ingen av hennes aristokratiska karaktärer lyckliga de heller, utan de strävar precis som hon gjorde efter att nå lyckan. Jane dog den 18 juli år 1817, 41 år gammal.

Realismen - Fredrika Bremer

Fredrika Bremer föddes den 17 augusti 1801 i Åbo. Hon var föräldrarnas, Karl Fredrik och Birgitta Charlotta, andra barn. Hon hade redan en syster, Charlotte, och fick ytterligare tre systrar och två bröder. Endast Charlotte överlevde Fredrika, som dog på Årsta slott nyårsafton 1865. 
Fredrika och hennes systrar uppfostrades som små av barnsköterska och senare av guvernanter och informatorer. Som burgna döttrar fick de en utbildning i syfte att i ett framtida äktenskap kunna föra sig väl i societetslivet. De undervisades i språk, sömnad, musik och teckning. 
Liksom han själv i sin ungdom fått ge sig ut på en bildningsresa, tog patron Bremer med sin familj 1821 på en sådan genom Tyskland, Schweiz, Frankrike och Nederländerna. Man färdades i två fyrspända täckvagnar med egen betjänt. Tyvärr blev det ej någon behaglig resa på grund av faderns koleriska humör. Han hade redan som ung haft besvär med sin mentala hälsa och fått behandling på nervklinik. Fredrika förde dagbok under resan. I Paris, där familjen bodde några vintermånader på rue Richelieu, fick flickorna lektioner i musik, teckning och målning. Fredrika kom med sina teckningar och miniatyrporträtt att föreviga familjemedlemmar, vänner och bekanta. På resorna i Amerika och på Kuba hade hon alltid med sig skissboken. Det blev till slut sju stycken, de flesta ännu i privat ägo. 
Att skriva började Fredrika tidigt i tonåren: det blev mest små dikter och prosastycken som framfördes vid någon familjehögtid. I den trånga familjekretsen kände hon sig utsatt, ej så vacker som äldsta systern, ofta i kontrovers med fadern och även med modern. Som de flesta kreativa människor längtade hon efter frihet och ensamhet. Hon fann den ibland, särskilt under vistelserna på Årsta slott, där hon några vintrar kunde isolera sig. Liksom alla ogifta kvinnor var hon och hennes systrar omyndiga. När fadern dog 1830, blev äldste brodern systrarnas förmyndare. Senare samma år gifte sig, som den enda av systrarna, äldsta systern Charlotte med dåvarande assessorn Peter Quiding som efter tidens lag blev hennes förmyndare. Efter det att brodern förslösat arvet efter fadern går Fredrika och hennes yngsta syster Agathe till kungs 1840 för att bli myndigförklarade. 
Innan dess hade Fredrika 1828 hunnit debutera anonymt med samlingen Teckningar utur hvardagslifvet, följt av Teckningar utur hvardagslifvet II och III, 1830 och 1831. Dessa hennes första prosaförsök blev genast oerhört populära, lästa och omskrivna. Realistiska, lite romantiska, smått sentimentala berättelser om personer från det dagliga livet, som de flesta kunde identifiera sig med, var vad den dåtida läsande publiken ville ha. 
Brevromanen Grannarne (1837) blev en av de mest populära av romanerna med sin blandning av realistisk skildring av den unga nygifta Fransisca och hennes man, läkaren, hennes ¨björn¨. Denna idyll kontrasteras mot en skräckromantisk skildring av ett annat par, Bruno och Hagar. Svärmodern ¨Ma chère Mere¨, den barska och despotiska generalskan Mansfelt, kan läsas som en tidig majorska i Gösta Berlings saga. 
Ett tema som går igen i romanerna är förhållandet mellan far och dotter. Fadern är den dominerande personen, auktoriteten, förmyndaren som måste åtlydas. Budskapet i familjeromanerna är ogift kvinnas rätt till myndighet. Hennes vädjan får sitt positiva svar i lagen av 1858 om ogift kvinnas myndighet vid 25 års ålder. I Hertha går Bremer längre i sin feminism. Kvinnorna i Sverige måste få rätt till undervisning och utbildning vid landets universitet, till att bli lärare, läkare och präster. Hertha startar en vardagsskola och en helgdagsskola. Hon kämpar för daghem, småbarnsskolor, vill införa kvinnohistoria som undervisningsämne. Fredrika fick glädjen att uppleva startandet av Kongl Högre Lärarinneseminariet 1861 . Här utbildades under närmare hundra år unga kvinnor till lärarinnor för flickskolorna i landet. Dess första byggnad låg vid Klara kyrka och nära Fredrikas dåvarande bostad vid Hötorget. Hon skänkte möbler, böcker och Södermarks porträtt till seminariet, som hon ofta besökte. 
Förutom romankonstens företrädare var Fredrika en idog brevskriverska och en frimodig reseskildrare i böckerna Hemmen i Nya Verlden (1853-54) och Lifvet i gamla verlden (1860-62). 
Fredrika Bremer ligger begravd i familjegraven på Österhaninge kyrkogård.

De fyra sista epokerna ligger tillsammans med 8:1 då det blev för många tecken i det här inlägget om jag hade tagit med dem


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback