Mål 3:1

EMPIRISM

[5. Reflektion och värdering: Anser du att vi inte har med oss någon kunskap vid födseln?]

Jag tror inte att vi har någon direkt kunskap av världen när vi föds; eventuellt skulle vi kunna ha någon sorts kunskap om livet inuti livmodern men det vore då bara för att vi hade erfarit det. Jag ser inte hur man skulle kunna födas med färdiga idéer och tankar om en värld som man innan dess knappast kunde ha vetat existerade. Alla de kunskaper som vi har idag är baserade på observationer vi har gjort eller på observationer som andra har gjort och vi har hört talas om. Alla teorier baseras på studier av än det ena, än det andra och även om man kanske inte tycker att kaniner och tallkottar borde ha så mycket att göra med en matematisk modell (Fibonaccis talföljd) så handlar det ändå om att han såg ett mönster och sedan utarbetade en teori ifrån det. Inget kan skapas om det inget finns; utan råmaterial kan inget produceras eller raffineras. För det är så jag ser på våra kunskaper; likt något som först grundas på erfarenheter och observationer som sedan omsätts i tankar och funderingar vilka utvecklas till teorier och annat då man associerar olika observationer/erfarenheter med varandra. Ibland blir associationerna underliga och ovanliga men ändå leder de till nya teorier som hjälper till att utveckla människans kunskaper ytterligare lite mer. Jag anser dock att man kanske föds med vissa förutsättningar; inte kunskaper utan bara medel/verktyg som hjälper en att lättare ta in olika observationer och erfarenheter på ett mer effektivt sätt. Eller så fungerar verktygen så att associationsförmågan förbättras vilket också kan leda till ökade kunskaper. Men ibland undrar jag om det verkligen kan vara så enkelt; att vissa får genetiska kombinationer som leder till att de senare i livet får högre IQ än genomsnittet eller har lättare att lära sig saker. Jag tror nämligen att det kanske bara kan vara så att det är själva inlärningsprocessen som är nyckeln; att vissa bara råkar få höra just den meningen som får polletten att trilla ner och som tillsammans med rätt uppmuntran från omgivningen får personen att lyckas bättre än andra. Så kanske har alla från födseln samma förutsättningar till att nå kunskap eller också har de inte det men i vilket fall som helst så tror jag inte att vi föds med kunskap, bara med ett sinne öppet för tolkning av erfarenheter och observationer och det är därför personer som saknar något sinne istället förbättrar de andra för att kompensera för förlusten.

[29. Reflektion och värdering: Anser du att tyngdlagen fanns före Newton kom på den? Att vi kan förstå den utan observation?]

Hur kan man säga att vi skulle kunna förstå något alls utan observationer? Även om vi inte medvetet funderar om huruvida ett föremål faller mot marken eller mot himlen så ser vi ändå vad som sker och registrerar resultatet; alltså observerar vi hela tiden vår omgivning även om vi stoppar undan vissa detaljer långt bak i huvudet och knappt kommer ihåg dem efter en tid. Men trots det har vi fortfarande observerat det som skedde. Alltså finns det ingen som helst grund för att människan ska ha kunnat förstå något i världen utan att ha observerat det (eller läst/hört om det) eftersom vi hela tiden observerar allt. Om man funderar över en potentiell teori som kan ligga till grund för en naturlag så måste denna har grundats på observationer även om de kanske inte skedde i syfte att observera utan bara för att man exempelvis väntade på någon och letade efter förströelse i naturen runt omkring sig. Men angående huruvida det fanns naturlagar (så som tyngdlagen) redan innan någon "kom på dem" så är jag inte så säker på att saker verkligen är så som lagarna framställer det. Naturlagar talar för att det finns vissa rörelser och liknande som är konstanta, men jag tvivlar på att något sådant kan finnas i en allmängiltig form. För hur man än letar så finns det alltid något som bryter mönstret. Många forskare förklarar detta med att yttre omständigheter stör läget så att rörelsen inte längre är densamma som föreskriven men är det då frågan om en naturlag? Om det finns så många undantag så fungerar lagarna alltså bara under speciella, optimala förhållanden och vad är det då för mening med att kalla dem för lagar? Exempelvis skulle de flesta antagligen säga att varje (levande) djur har en puls, men innebär det att dessa människor som kan stoppa pulsen (eller åtminstone göra så svag att man inte märker den) strider mot naturlagarna, eller är de bara så duktiga på att skapa illusioner att alla låter sig luras? Vilket svar man än väljer kommer man ändå till slutsatsen att dessa personer antingen bryter mot lagarna som ska gälla för allt och alla, eller så ser/känner åskådarna bara det de förväntar sig att se/känna. Och om de nu lyckas lura människor att förvänta sig att de saknar puls, eller åtminstone tvivla på att de kommer ha en, så borde det innebära att vi också kan luras till att förvänta oss ett visst resultat; så kanske skulle inte allt falla till marken om vi inte trodde det på förhand. Visserligen är det en smula abstrakt att tänka på det sättet, men är det inte ännu underligare att tänka sig att allt, alla rörelser och händelser, skulle följa vissa bestämda mönster? Att allt skulle vara förutbestämt på ett sätt eller annat; för det är närmast det som Einstein verkar tala om då han säger att vi bara har upptäckt en mini-mikro-del av alla de lagar som styr naturen och universum. Men om allt kan förutsägas och är bestämt av lagar som är omöjliga att bryta borde inte små faktorer kunna spela in på det sätt som de idag gör. Om allt hela tiden höll sin form, enligt de konstanta lagarna skulle ju inga utsvävningar vara möjliga då det skulle innebära att minst en lag bröts. Hur det än må vara med den saken så är i alla fall ett säkert, och det är att jag tror att det finns mer bakom allt detta än vad vi ser. Kanske ser vi det vi förväntar oss att se för att slippa handskas med ovetskap och oro; vi väljer hellre slentrian än obestämdhet, kanske finns det verkligen stadiga lagar som styr naturen och allt annat runt omkring oss. Men ett är då säkert och det är att man inte alltid kan lita på matematiska uträkningar och annat eftersom de bara kan visa ett tänkbart scenario och inte på riktigt förutsäga framtiden eller fastställa exakt hur något skett i det förflutna. Enklare lagar så som att allt faller mot marken för att jordens gravitation påverkar föremålet (och vice versa) kan ändå godtas av de flesta och vare sig det är en illusion eller ej så hjälper det människor att orka leva i resten av ovissheten som naturen utsätter oss för.

[35. Reflektion och värdering: Håller du med om att allt lärande är betingning?]

Jag tror att allt lärande handlar om att lära sig olika koder som finns i mänskliga relationer, så alltså håller jag med Quine om att vi har en instinkt som får oss att förvänta oss samma resultat av likadana händelser och det är precis det som sker när vi lär oss språk, och allt annat med för den delen. Och även när vi har lärt oss något så kommer vi ur balans om vi inte får den förväntade reaktionen på något vi har sagt; ibland vet vi givetvis inte vilket svar vi kommer att få men vi överväger då istället alternativen och förväntar oss därigenom något av dem. Om vi sedan får ett helt oväntat svar, något som vi inte ens hade tänkt på, så står vi oftast där mållösa en stund eller så. Samma sak sker när någon svarar; vi har lärt oss att ett ja hör ihop med att man nickar på huvudet, men om någon skakar på huvudet samtidigt som personen säger ja så vet vi inte vilket det riktiga svaret är eftersom vi anser oss få dubbla budskap. Att förvänta sig en nickning vid svaret ja är en klar betingning och det är sådant vi lär oss då vi studerar olika språk och andra ämnen. När vi studerar kemi förväntar vi oss att vissa ämnen ska reagera med varandra; om de inte gör det börjar vi genast leta efter fel istället för att godta resultatet som det är. Samma sak sker inom alla andra områden; barn lär sig att fyrkantiga klossar passar i fyrkantiga hål men det är inget de kan per omgående utan de prövar sig fram tills de flera gånger har observerat att just den klossen passar i det hålet. Inte ens efter ett lyckat försök lär de sig det utan de kräver fler bevis för att lära sig att det är så det fungerar, det blir en betingad kunskap. Om man tänker efter är det ju på så sätt barn (och vuxna) lär sig allt nytt, genom att få bevis på att det verkligen ligger till på ett visst sätt. När man blir äldre krävs det dock oftast färre lyckade "bevis", antagligen för att vi har blivit så vana vid att bli tillsagda hur saker och ting är av människor som har studerat ämnet längre och är skickligare inom det. Men ändå är det bevisat om och om igen att det bästa sättet att få till exempel elever att lära sig något grundligt är att låta dem se det med egna ögon, gärna flera gånger med lite varierande experiment, så att de sedan kan frammana bilderna av det när de behöver komma ihåg en princip eller liknande. När man ska lära sig ett nytt språk sägs det också vara lättare att lära sig det snabbare om man bor på ett ställe där det talas (helst ska man väl ha några grundläggande kunskaper först) så att det blir en del av vardagen. Man ser helt enkelt med egna ögon vilka reaktioner som olika uttryck frammanar och i vilka sammanhang vissa ord och uttryck används; man observerar mänskliga reaktioner på språket på ett sätt man aldrig kan göra i ett land där språket man vill lära sig inte talas i vardagen. Men det bästa sättet att inse att allt lärande är betingat är ändå att se på barn i olika åldrar för de visar tydligt att man måste få uppleva saker för att lära sig det. Det är väl också därför som barn så gärna gör det som är förbjudet, eftersom de helt enkelt vill se om det verkligen är så som teorin (vuxna) säger. När det sedan visar sig vara så (eller inte) så skapar de sin egen uppfattning och gör så småningom inte om den "förbjudna handlingen" längre då de har lärt sig hur olika händelser hänger ihop; och detta är ett fullgott exempel på ännu en betingad kunskap som man har lärt sig av erfarenhet. Det är inte underligt att man säger att människor som har varit med om mycket också är mycket visa, de har helt enkelt haft en möjlighet att få fler (eller ovanligare) betingningar och kunskaper än oss andra tack vare sina erfarenheter och upplevelser.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback