Kleingeld

Det finns tillfällen då man funderar mycket över livet. Över döden. För mig är de två tätt bundna till varandra och kan inte existera separat. Ändå önskar jag ofta att det gick. Just nu känner jag mig som om jag dragits ner i en stark ström av död. Av olika sätt att se på den, vad den innebär för livet och allt vad det medför. Kanske är det så för alla, att julen och mellandagarna alltid ger tillfälle till djupare funderingar och ångest. Om så är fallet har jag missat det totalt tidigare år. I år har det dock ändrats, jag snubblade in på filmen Showtime - All that jazz igår och hann även komma in någonstans mitt i Sagan om övärlden. Jag kunde inte sluta titta på någon av dem. Två bra filmer som båda centreras runt döden på olika sätt. Eller är det bara så att jag ser det för att jag redan tänkt på det. Jag tror att det är dags att avbryta mig själv. Jag går bara runt i cirklar hur som helst. Får jag inte in nya influenser är det dags att ge upp, for the time being.

Jag har ett mail att skriva och inspirationsnivån är under all kritik. Jag orkar inte vara positiv men jag är inte negativ eller deprimerad. Jag är förtrollad och vet inte hur jag ska handskas med det. Jag vill bara sätta mig någonstans avskilt och låta mig fascineras av konsten, musiken, filmen, livet. Att låta små vardagssaker inspirera mig till att leka med livet igen. Jag gillar inte att ha folk runt omkring mig just nu. Folk som inte fascineras, folk som inte vill fascineras. Jag älskar dem men jag behöver antingen vara själv eller med andra som kan låta mig vara själv samtidigt som man är tillsammans. Jag vill ha ensamheten just nu för jag känner mig inte ensam. Småsaker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback