Levande
Det är inte underligt att det kan kännas så tungt att starta upp något nytt. När man väl är motiverad och intresserad finner man helt plötsligt att det står en betongmur framför näsan på en. Alltid ska det vara så många formulär, referenser och liknande som kommer in i bilden. Bara mängden papper kan göra mig förvirrad, och det är inte lite med tanke på att jag alltid omger mig med böcker och papper av alla möjliga slag.
En fantastisk skiva är i alla fall beställd och hur jobbigt pappersarbete än är ska jag försöka ta mig igenom det och samtidigt börja på ett nytt stickningsprojekt och en ny bok.
Mycket annat orkar jag inte med att skriva ikväll. Kinesiskan överraskade mig positivt och El Sistema fick mig nästan att börja gråta över alltings fantastiska möjligheter. Det är dags att jag tar tillvara på mig själv. Jag har en historia som snurrar i tankarna och lindar in sig i bomull. Kanske kommer den snart att ta steget ut till ord på ett papper eller så stannar den gömd, blyg och växande. Melodin är på väg tillbaka och ljudet fortplantar sig genom hela mig. Jag har aldrig förr insett hur mycket jag älskar det. Det är en del av mig.
Ego sum ego