Nobel

Vad ska man göra när det känns som att en sprängladdning har detonerat inuti ens torso och man inte längre fruktar avgrunden utan vardagen? När min högsta önskan blivit till min värsta mardröm och jag inte vet hur jag kan ta mig ur fällan jag gillrat åt mig själv, då vore det läge för något att dyka upp. Ljuset i tunneln, solen vid horisonten, det spelar ingen roll vilken liknelse man väljer men det är det jag söker. Splittrade bitar försöker återfinna sina platser inuti, bara för att upptäcka att det inte längre går att gå tillbaka. Den enda vägen som finns är den som ligger framför dem, den som ingen vet vart den leder. Avgrund eller paradis, de är ändå bara omskrivningar av varandra. Vad de innebär är förändring och jag längtar ivrigt samtidigt som jag gömmer mig av fruktan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback