Anagram

Jag skrev just ett inlägg som sedan försvann bara för att min schweiziska muspekare (jag vet inte om någon fattar den där hänsyftningen men det spelar kanske ingen roll) bestämde sig för att försvinna och jag råkade trycka på "startsidan". Idiotins idiotiska idiot. Eftersom jag är dödstrött kommer jag inte ihåg mycket av vad jag hade skrivit. Helvetiska djävulskap (varför skippa d:et egentligen?). Jag måste ha varit överspänd tidigare, men nu är den första delen åtminstone avklarad och jag kan släppa lite av skräckkänslorna.

Igår, just innan jag skulle till och somna och äntligen hade lyckats lägga boken ifrån mig, tänkte jag att jag absolut borde komma ihåg att skriva om något här. Som alltid kan jag dock bara komma ihåg att jag skulle komma ihåg det, inte vad jag skulle komma ihåg. Det var något om min och samhällets syn på saker och ting och något om hämningar... Jag är just nu är på uruselt humör på grund av mitt av-existerande (icke-existerande funkar inte så en blandning fick ersätta det) blogginlägg, som jag tyckte var rätt bra. Att jag sen har kört blodsockernivån totalt i botten på grund av ett plötsligt glassug mitt i allt huttrande gör inte direkt läget bättre. Därför tänker jag vara riktigt pessimistisk och påstå att jag knappast kommer att komma på vad det var jag tänkte igårkväll, vilket suger eftersom jag tyckte att det var riktigt jävla bra trots att jag inte visste om jag skulle kunna framställa det på ett bra sätt i text.

Nu räcker det. Damernas andra slalomåk och min livsomvälvande bok lockar betydligt mer än det här just nu.

Död åt muspekare.