Anagram

Jag undrar hur mycket jag håller på att förstöra den här gången. Om det går att undvika eller om jag redan har trillat dit. Jag kan bli lycklig varsomhelst. Ha vilket jobb som helst. Allt det och ändå känna mig tillfreds. Men inte såhär. Mitt i allt. Samtidigt utanför allt. Jag klarar inte av känslan av det. Att ständigt vänta på att livet ska börja när det egentligen rusar förbi utanför fönstret. Det finns så mycket som gör mig glad att jag vill gråta av sorg. Så mycket överallt. Hur i helvete ska man kunna leva?

Psykiskt störd isbjörn. Det stämmer nog bättre än han själv trodde.