We're healing

Jag orkar egentligen inte med det här just nu men jag kan inte släppa det. Det händer att jag undrar hur i helvete jag kunde bli sån här. Varför jag inte blev det där ideala, den där välbalanserade personen som borde komma ur mitt liv. Ett liv som knappast går att klaga på. Jag har alltid haft stöd, både känslomässigt och ekonomiskt. Växt upp med föräldrar som lyckats ge både tid och saker, tankar och handlingar. De är inte perfekta men de visar att de bryr sig och försöker göra det rätta. Försöker lära mig att göra det rätta. Men skulle mina val föra mig i andra riktningar tvekar de inte att stötta mig ändå och säga att jag klarar vad jag än vill. De styr mig inte men leder mig ändå, ger frihet men ändå trygghet. De är fantastiska, ändå är jag inte den jag borde vara med den bakgrunden. Är det helt enkelt så att småsakerna spelar roll även här? Att ordspråket är sant, att liten tuva kan välta stort lass? När så mycket gjorts rätt borde inte små problem betyda så mycket. Men det gör de.

Jag är inte perfekt. Jag kommer aldrig att bli det. Jag vill inte bli perfekt. Egentligen. Men jag vill ha alla svar, göra de rätta sakerna, inte för att andra anser att de är rätt utan för att de är det universellt korrekta. Något som inte är bestämt av människor utan av något annat, något som inte kan göra fel. Jag tror att jag behöver tro på något sådant. Annars tappar jag fotfästet och faller handlöst ner i en ravin vars botten ligger djupare än jag kan greppa.

Det finns andra. Jag är inte ensam och det borde jag redan veta men det verkar inte spela någon roll hur ofta jag ser tecknen, jag glömmer det alltid lika snabbt. Kanske vill jag inte bli annorlunda, bli vad jag tror det innebär att vara frisk. Kanske är jag redan så frisk man kan bli och kan bara bli annorlunda, inte bättre. Mina ständiga försök att förbättra mig själv leder kanske enbart till förändring, inte förbättring. Inget kan någonsin vara helt bra, för vad är bra?

Jag måste fortsätta läsa. Fortsätta skriva och försöka jaga orden ur mig, ner på pappret eller skärmen. De finns där, men precis som jag gömmer mig bakom orden gömmer sig orden bakom mig. Allt går runt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback