Anagram

Absolut noll inspiration. Eller möjligen kan jag tänkas vara inspirerad att sova ett par timmar, eller dygn... Det är patetiskt, jag håller redan på att bli för gammal för mina älskade vaknätter. Och i natt sov jag ändå närmare fyra timmar, men trots det sitter jag här strax före sju på kvällen och vill bara gå och lägga mig. I min mysiga, välkomnande säng. Min kalla säng som dock troligen inte kan överträffa mina händer eller fötter som närmast är djupfrysta vid det här laget. Äh, jag lyckades i alla fall läsa ut en fantastisk bok igår natt, De heliga av Maria Küchen. Underlig - japp, svårtydd emellanåt - definitivt, underbar - utan tvekan. Så därför borde jag gå ut och skaffa mig ett exemplar så att jag slipper låna om den från biblioteket för hundrade gången. Jag älskar deras internettjänst. Att kunna låna om böckerna hemifrån när man inte har hunnit (läs: orkat) läsa dem... Så bortskämd man kan bli.

Nu har jag gått ett par dagar och vägrat ens gå i närheten av febertermometern men jag börjar sakta inse att poängen med det går förlorad när var och en som har ögon i skallen (och använder dem) kan se med en snabb blick att man har feber... Sak samma, jag drar antagligen iväg och kollar kameran imorgon i vilket fall som helst. Även om det innebär att jag däckar när jag kommer hem, eller på bussen på vägen hem. Sen på torsdag börjar livet skynda på lite mer så det är väl lika bra att inte gå ner sig mer än nödvändigt tills dess.

Jag tror inte på skam. Ånger är godtagbart, men hellre när det gäller det man gjorde än det man lät bli.