Anagram

Jag vet inte alls vad jag vill göra i livet. Vad jag vill bli och hur jag ska ta mig dit. Problemet är inte att det inte finns något jag kan tänka mig att arbeta som utan att det finns för många yrken jag skulle kunna tänka mig att ha. Hur hittar man det som är bäst? Behöver man ens hitta det eller är det bara att ta ett alternativ som verkar bra så får det växa på en i efterhand? Jag har verkligen ingen aning om något just nu. Men jag har varit effektiv idag och lånat ett ton böcker från biblioteket. Tysk grammatik, lömska ord och verb samt lite lyrik, dock inte på tyska... Jag kommer att vara begravd i ett gigantiskt berg av böcker snart. Men hellre det än mycket annat. Det är något med böcker som verkligen tilltalar mig. Böcker, foton, film och musik. Givetvis är inte allt bra men mycket är det. Så länge det har sina egenheter kvar.

Det är en hel del prat om hur hemska bussresor är. Jag kan verkligen inte hålla med. Visst, fyrtio timmar kändes lite i mastigaste laget när jag åkte till Frankrike i somras men samtidigt hinner man få se så mycket mer på så sätt. Resan mognar, hur fånigt det än låter. Det är både tids- och tålamodskrävande och mycket av trivseln beror så klart på hur resesällskapet beter sig men än så länge har jag klarat mig bra. Synd bara att vägen genom Tyskland skedde på Autobahn nattetid. Det vill säga inte mycket till utsikt för mig... Anledningen till att jag kom in på det från början var dock att jag idag har gett mig på några, dock mycket kortare, bussturer för att försöka jaga rätt på kamera-killen. Vilket inte gick något vidare då han tydligen satt med någon budgetgenomgång eller liknande. Men han lovade att inte sälja till någon annan samt att åka och visa mig den lite snabbt på fredag innan mitt sekreteraruppdrag påbörjas. Så helt fruktlöst var det inte.

Jag älskar att åka buss på kvällen, eller eftermiddagen duger också bara det är mörkt ute. Allt ljus blir så förtrollande och nyfiken och människofascinerad som jag är kan jag inte låta bli att älska att komma upp lite så att man ser in genom folks fönster. Missförstå mig inte, jag är inte ute efter något barnförbjudet utan efter att se folk sätta sig vid middagsbordet, skära upp brödet, sitta och prata. Alla de där vardagssakerna är det jag finner mest fantastiskt när jag får en möjlighet att studera folk utan att de känner till min existens.

Det finns så mycket att skriva om men det är så svårt att göra det på rätt sätt. Jag är bäst när jag inte orkar bry mig om att försöka tänka och ordna orden, meningarna och allt. Jag har inte hittat ett sätt att göra det utan att skadas. Men en vacker dag ska det ske. Den dagen kommer inget längre att vara detsamma.