Anagram

Världen är en konstig plats, människorna gör den så komplicerad med alla lagar och regler, oskrivna såväl som nedtecknade. Vad jag känner för mest just nu är att bryta mot alla "borde" och leva ett helt eget liv. Lagarna följer jag eftersom det är lättare än att bryta dem (just det har jag egentligen aldrig förstått mig på, varför ska man hela tiden protestera eller demonstrera sitt ogillande när det är lättare att få sin vilja igenom om man är mer diskret? Man måste inte trampa på alla tår i ens väg för att få något gjort, det innebär snarare att man motverkar sitt eget syfte och bränner broar man sedan kunde ha nytta av... Enligt min erfarenhet).

Vad jag skulle önska just nu är en fallfärdig bostad utan möbler eller värme där jag bara kan leva, ensam eller med andra. En bohemisk livsstil, till en viss gräns. Det där är ytterligare något jag inte förstår, nämner man en egenskap man skulle vilja se i sitt liv innebär det plötsligt att allt ska se ut så. Sen när bestämde någon att allt måste vara antingen svart eller vitt? Jag har alltid älskat gråskalan mer med alla dess nyanser och möjligheter. Så diskret men ändå så högljudd.

Egentligen skulle jag vilja pröva på att bo och leva på gatan, men jag tror att jag skulle ha svårt för smutsen, känslan av att aldrig vara ren. Att duscha och tvätta av sig är heligt för mig. Och så skulle jag oroa mig för människor. Även om jag i grunden tror att människan är god betyder det inte att jag tror att allt människan gör är av godo.