11 Januari

Söndag 09.01.11
Dagarna passerar mestadels i en röra. Ena stunden går allt långsamt och i nästa har det redan rusat förbi. Ju mer jag upplever av världen, desto mer inser jag att Einstein borde bli min störste idol. Allting är relativt. Det är skönt men samtidigt svårt att leva med. Vi har alltså inte gemensamma värderingar men ändå försöker vi leva som att vi hade det. Som att det vore genetiskt. Striden mellan arv och miljö fortsätter även där. Till och med det är nog relativt. Vissa verkar ha medfödda förmågor som andra förvärvat via sin omgivning, två genetiskt identiska personer som levt i samma miljö blir inte likadana. Inte ens fysiskt. Man reagerar olika på olika intryck. Slumpen eller en högre makt? Jag tror inte att det spelar någon roll även om det är intressant att diskutera. Det viktiga är att olika intryck och upplevelser förstärker eller försvagar varandra beroende av deras timing. Att våra vägar korsas med andra människors och ibland är timingen rätt och man är på samma våglängd. Då kan man flytta berg. Andra gånger går man in i bergväggen.
Det är skrämmande att inse att jag inte tror på någots beständighet. Allt förändras. Allt är relativt. Allt är ändå rätt. Det tar bara lite tid att acceptera det. Och det är svårt att vilja se logiken när man ändå tror på något utöver det logiska. Det enkla är svårt. Någon kallade mig en gång för en kämpe. En annan kallade mig situationsetiker. Jag tror att de båda hade rätt. Jag vänder, vrider och tragglar ämnen och problem. Jag har tydligen alltid varit sådan. En observatör tills jag har sett tillräckligt, knäckt koden, då jag kastar mig in i allt och redan är upplärd. Ingen person som lär sig genom trial and error direkt. Det är något jag ibland saknar för det gör att man inser att misstag inte är slutet på allt, att man kan ha roligt ändå. Och hitta nya lösningar och metoder. Jag fungerar inte med principer. Det finns några få grundläggande linjer jag försöker följa, att inte skada andra om det går att undvika, att vara vänlig och att hålla ett öppet sinne. Säkert finns det andra regler jag följer men som är så naturliga att det är som att andas, inget att medvetet fokusera på. Annars är jag klart miljöskadad. Det är näst intill omöjligt att svara kort på en generell fråga. Alltid kommer tanken det beror på för mig. Kanske är det inte så illa ändå, även om varje enkel fråga blir till en avhandling i tanken. Tala om att vara rädd att bli missförstådd.
Svenskarna är duktiga på sina skidor. I backig terräng likväl som i spåren. Det är kul att titta på även om jag undrar om jag inte mest sysslar med annat. Förrutom när Jonsson var på väg mot mål och Neuner jagade på bakifrån. Då stod jag och hoppade bakom fåtöljen och pulsen var skyhög. Skönt att det fortfarande är så lätt att bli upphetsad av något.
Det ska inte regna i januari. Det ska snöa. När det är helg och jag slipper vara ensam om att skotta. Det regnade idag. Vägen var lite hal men det fungerade ändå. Även om jag måste ha missat utskicket om att hastighetsskyltarna står för minsta tillåtna hastighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback