12 Januari
Måndag 09.01.12
Jag lider av mental jetlag, och det tar sig fysiska uttryck. Allt snurrar runt i en hisnande fart innanför skallbenet och jag vet inte längre om tankarna går i cirklar eller är helt nya påfund. Ögonlocken är hotfullt nära att falla ner och orsaka tangentbordet permanenta skador då ett huvud är tyngre än man tror. Halkbanan lär en mer än bara om bilens egenskaper.
Ord är inte alltid tillräckligt. Det krävs något mer för att fullända det kreativa utloppet. Frågan är bara vad? Vi får väl se vad som händer när jag väl släpper tankarna på att allt ska bli perfekt. Inget är lika effektivt på att få mig att ge upp innan jag ens försökt som de tankarna. Dags att lämna det bakom sig, åtminstone för en stund.
Det har blivit mycket inåtriktat, kanske skulle jag försöka se utåt mer. Mig själv liksom andra. Det finns en gräns för hur länge man klarar av att hålla andan under ytan och söka på djupen i sitt inre.
Ljuset var bra ute idag, om jag ger mig ut med kameran mellan tio och två borde jag kunna få till hyfsade bilder. Isen hjälper till att skapa en intressant ljusbild bara man öppnar ögonen för den. Alla vinklar och skiftningar för upp nya funderingar.
Jag tänker satsa på att bara leva ett tag, inte tänka så mycket på mig själv och framförallt inte försöka förändra, förbättra, allt på en och samma gång. Det är läge för en paus. De flesta är nog sina egna värsta kritiker och så även jag. Andra ger man utrymme, men sig själv? Sällan, för att inte säga aldrig.
Tre timmars inspelning av människors syn på sig själva, på kroppen, manligt och ondska. Det är intressant att höra vad folk verkligen tänker och tycker. Jag borde försöka komma ihåg att de flesta inte tänker som jag när det gäller mig själv. Tur det. Men så tänker knappast jag som dem när det handlar om dem heller. Det är skönt att vara olika, det är skönt att vi alla har det gemensamt.
Snart kommer jag att somna och idag är jag glad att jag aldrig minns mina drömmar.
Jag lider av mental jetlag, och det tar sig fysiska uttryck. Allt snurrar runt i en hisnande fart innanför skallbenet och jag vet inte längre om tankarna går i cirklar eller är helt nya påfund. Ögonlocken är hotfullt nära att falla ner och orsaka tangentbordet permanenta skador då ett huvud är tyngre än man tror. Halkbanan lär en mer än bara om bilens egenskaper.
Ord är inte alltid tillräckligt. Det krävs något mer för att fullända det kreativa utloppet. Frågan är bara vad? Vi får väl se vad som händer när jag väl släpper tankarna på att allt ska bli perfekt. Inget är lika effektivt på att få mig att ge upp innan jag ens försökt som de tankarna. Dags att lämna det bakom sig, åtminstone för en stund.
Det har blivit mycket inåtriktat, kanske skulle jag försöka se utåt mer. Mig själv liksom andra. Det finns en gräns för hur länge man klarar av att hålla andan under ytan och söka på djupen i sitt inre.
Ljuset var bra ute idag, om jag ger mig ut med kameran mellan tio och två borde jag kunna få till hyfsade bilder. Isen hjälper till att skapa en intressant ljusbild bara man öppnar ögonen för den. Alla vinklar och skiftningar för upp nya funderingar.
Jag tänker satsa på att bara leva ett tag, inte tänka så mycket på mig själv och framförallt inte försöka förändra, förbättra, allt på en och samma gång. Det är läge för en paus. De flesta är nog sina egna värsta kritiker och så även jag. Andra ger man utrymme, men sig själv? Sällan, för att inte säga aldrig.
Tre timmars inspelning av människors syn på sig själva, på kroppen, manligt och ondska. Det är intressant att höra vad folk verkligen tänker och tycker. Jag borde försöka komma ihåg att de flesta inte tänker som jag när det gäller mig själv. Tur det. Men så tänker knappast jag som dem när det handlar om dem heller. Det är skönt att vara olika, det är skönt att vi alla har det gemensamt.
Snart kommer jag att somna och idag är jag glad att jag aldrig minns mina drömmar.
Kommentarer
Trackback