14 Januari
Onsdag 09.01.14
Saker och ting lossnar ibland vid de underligaste tillfällen. Ödet är inte något jag vill tillskriva alla händelser i mitt liv men ändå finns det hela tiden i bakhuvudet. Kanske är det därifrån tanken på mode och trender kommer. Att alla (eller åtminstone många) skulle intressera sig för samma sak vid samma tidpunkt borde inte vara logiskt. Ändå är det så man betraktar det. Det spelar ingen större roll om det är frågan om slumpen, ödet eller ingripandet av en högre makt såvitt jag ser på det. Saker händer vad man än gör. Finns det sedan en anledning gör det inte heller någon skillnad. Det viktiga är väl att det händer? Men jag vill analysera. Se alla bakomliggande anledningar. Veta vad som gäller.
Det finns delar i mitt liv som jag känner är lite för osannolika för att bara vara sammanträffanden. Ändå lär jag aldrig få reda på om de är något mer. Vad överraskande skönt det känns att inte kunna få svar på sina frågor.
Tyskaöversättningar av facktexter är inte min starka sida. Att förstå den övergripande meningen fungerar, men att försöka se alla detaljer är svårare. Tyskalexikonet har varit min närmaste vän idag men ibland gör det mig besviken. Skönt att snön kom i en tunn hinna och täckte lite av isen som salt pudrat på glas likt florsocker. Vårvintern ger inte upp utan låter stillatigande januari månad fortsätta sitt desperata identitetssökande. Idag gick det på minus och låtsades vara Alla Hjärtans Dag. Jag avundas den inte.
Intresset för att skriva om min dag svalnar allt mer för varje dag som går. Jag tänker bita i ändå. Tills vidare. Tills jag kan släppa fram tankarna ordentligt. Mina dagar innehåller inte mycket. Mestadels bara lösa funderingar över allt och inget. Jag känner mig meningslös och värdelös när jag inte lyckas sysselsätta mig med något som andra anser viktigt nog. Kanske försöker jag inte hårt nog eller kanske är jag bara på väg någon annanstans. Mitt liv verkar ha ändrat riktning. Väldigt rejält. Den framtid jag alltid trodde att jag skulle ha ser ut att ha förändrats. Mina drömmar är inte de samma sedan jag vaknade upp och lät tankarna börja vandra. Sedan jag gav mig själv tid. Arbetslöshet är ingen rolig syssla men samtidigt har jag saker på gång och pluggar, även om jag inte går i skolan. Självstudier är underskattat, man tvingas jobba så väsentligt mycket mer än i skolan att det är som två olika universum.
Tiden jag har fått nu har varit så mycket mer värd än alla pengar i världen. Hade jag inte haft den nu hade den antagligen kommit om några år, men jag är ändå nöjd med det. Jag känner mig ödmjuk och tacksam idag. Samtidigt som jag drömmer om att förbanna min syster för resten av hennes liv. Frustrationen är fruktansvärd och jag irriterar mig på allt och alla, liksom de på mig eftersom jag allt oftare påminner om ett åskmoln som bara letar efter en kraftledning att slå ner i. Det är ändå värt det. På bara några månader har hela min världsuppfattning förändrats och jag känner mig mycket äldre och mycket mer säker på vad jag vill. På att andras vilja och regler inte borde vara min högsta prioritet. Jag känner mig underlig och trivs med det. Aldrig förr insåg jag hur skrämd jag var av att titta innanför fasaden och inse att jag hade försvunnit. De senaste åren har inte varit jag men de har gjort mig till mig.
När man börjar låta som en dålig självhjälpsbok är det dags att sluta. Jag är bara trött på att vara förbannad på allt och alla. Någonstans vände jag på rollerna och tog ut det i vardagen som jag hade tänkt hålla inlåst i mina ord här. Imorgon är en ny dag.
Saker och ting lossnar ibland vid de underligaste tillfällen. Ödet är inte något jag vill tillskriva alla händelser i mitt liv men ändå finns det hela tiden i bakhuvudet. Kanske är det därifrån tanken på mode och trender kommer. Att alla (eller åtminstone många) skulle intressera sig för samma sak vid samma tidpunkt borde inte vara logiskt. Ändå är det så man betraktar det. Det spelar ingen större roll om det är frågan om slumpen, ödet eller ingripandet av en högre makt såvitt jag ser på det. Saker händer vad man än gör. Finns det sedan en anledning gör det inte heller någon skillnad. Det viktiga är väl att det händer? Men jag vill analysera. Se alla bakomliggande anledningar. Veta vad som gäller.
Det finns delar i mitt liv som jag känner är lite för osannolika för att bara vara sammanträffanden. Ändå lär jag aldrig få reda på om de är något mer. Vad överraskande skönt det känns att inte kunna få svar på sina frågor.
Tyskaöversättningar av facktexter är inte min starka sida. Att förstå den övergripande meningen fungerar, men att försöka se alla detaljer är svårare. Tyskalexikonet har varit min närmaste vän idag men ibland gör det mig besviken. Skönt att snön kom i en tunn hinna och täckte lite av isen som salt pudrat på glas likt florsocker. Vårvintern ger inte upp utan låter stillatigande januari månad fortsätta sitt desperata identitetssökande. Idag gick det på minus och låtsades vara Alla Hjärtans Dag. Jag avundas den inte.
Intresset för att skriva om min dag svalnar allt mer för varje dag som går. Jag tänker bita i ändå. Tills vidare. Tills jag kan släppa fram tankarna ordentligt. Mina dagar innehåller inte mycket. Mestadels bara lösa funderingar över allt och inget. Jag känner mig meningslös och värdelös när jag inte lyckas sysselsätta mig med något som andra anser viktigt nog. Kanske försöker jag inte hårt nog eller kanske är jag bara på väg någon annanstans. Mitt liv verkar ha ändrat riktning. Väldigt rejält. Den framtid jag alltid trodde att jag skulle ha ser ut att ha förändrats. Mina drömmar är inte de samma sedan jag vaknade upp och lät tankarna börja vandra. Sedan jag gav mig själv tid. Arbetslöshet är ingen rolig syssla men samtidigt har jag saker på gång och pluggar, även om jag inte går i skolan. Självstudier är underskattat, man tvingas jobba så väsentligt mycket mer än i skolan att det är som två olika universum.
Tiden jag har fått nu har varit så mycket mer värd än alla pengar i världen. Hade jag inte haft den nu hade den antagligen kommit om några år, men jag är ändå nöjd med det. Jag känner mig ödmjuk och tacksam idag. Samtidigt som jag drömmer om att förbanna min syster för resten av hennes liv. Frustrationen är fruktansvärd och jag irriterar mig på allt och alla, liksom de på mig eftersom jag allt oftare påminner om ett åskmoln som bara letar efter en kraftledning att slå ner i. Det är ändå värt det. På bara några månader har hela min världsuppfattning förändrats och jag känner mig mycket äldre och mycket mer säker på vad jag vill. På att andras vilja och regler inte borde vara min högsta prioritet. Jag känner mig underlig och trivs med det. Aldrig förr insåg jag hur skrämd jag var av att titta innanför fasaden och inse att jag hade försvunnit. De senaste åren har inte varit jag men de har gjort mig till mig.
När man börjar låta som en dålig självhjälpsbok är det dags att sluta. Jag är bara trött på att vara förbannad på allt och alla. Någonstans vände jag på rollerna och tog ut det i vardagen som jag hade tänkt hålla inlåst i mina ord här. Imorgon är en ny dag.
Kommentarer
Trackback