16 Januari
Fredag 09.01.16
Ännu en seg dag då tankarna har varit på annat håll har passerat. det rör mig inte i ryggen. önskar jag att jag ärligt kunde säga. det går dock inte. antingen låter jag bli att säga det eller också är jag inte ärlig. ibland tar jag saker för bokstavligt. för allvarligt. Det börjar irritera mig att jag upprepar mig till en sån grad att jag finner det konstnärligt att sätta punkt mellan allt istället för att ta striden med meningarna. det var inte sån jag var. mina meningar var långa och jag fruktade att använda punkter eftersom mina tankar aldrig sätter punkt. varför ska de då göra det på pränt? jag tar åt mig för mycket. säger någon att jag tänker för mycket försöker jag låta bli att göra det. säger någon att jag skriver för långa meningar börjar jag använda punkt efter varje ord. antingen är jag väldigt rebellisk eller så är jag så sorgligt osäker att jag hela tiden vill blidka andra. skillnaden mellan utveckling och likriktning är visst mindre än jag trodde. Jag vill utvecklas på mina egna villkor men jag behöver andra för att kunna utvecklas. det är ett dilemma. att finna någon som aldrig säger åt mig eller på något annat sätt uttrycker hur jag kan bli bättre men ändå kunna utvecklas kommer inte att bli lätt. jag borde bli antingen stum eller döv och vägra lära mig teckenspråk. Tystnaden tilltalar mig allt mer och det är överraskande. jag måste prova på det. att själv vara tyst när andra talar överallt. då kanske jag kan börja se igen. någonstans tog monologerna över mig. jag som alltid pratade och visste svaret. men som alltid gjorde mig själv utmattad. Jag borde lära mig se skillnad på vem jag är, vem jag vill bli, vem jag försöker vara, vem jag tror att jag är, vem jag vill att andra ska tro att jag är, vem jag var och vem jag kommer att bli om jag fortsätter så här. jag tror inte att jag kommer uppskatta svaret på det sistnämnda. och det kommer ta mig en livstid eller tre att genomföra det här.
Einstein kommer snart att bli måltavla för mina våndor. allting är relativt. jag hatar att jag älskar det. Jag drömmer mig bort men sover fortfarande med ena ögat öppet. som jag alltid var är jag än idag. det är skönt att inte allt har förändrats.
Första steget är taget, ansökan ivägskickad. nu kan jag bara vänta på svar och hoppas. men på vad vet jag inte själv. det kommer att bli bra. det kommer att bli nytt, intressant. jag behöver tvingas ut ur min bur, den som jag själv har låst in mig i.
Tjugo minusgrader och en vacker vårsol. naturen är lika full av motsatser som jag känner mig. det kanske är det som är verkligt, naturligt. vi ser det inte ens som motsatser längre. det har blivit normalt.
Jag börjar snart tro på astrologi. vad finns det annars för förklaring att vi är så många födda just då som delar just de specifika egenskaperna? som jag känner att jag verkligen kan förstå när de talar om det. det är dags att börja omvärdera ett och annat. en grubblande helg påbörjas sittandes med tyskalexikonet i ena handen, koppen med varmt vatten i den andra och ansökningspapper på tyska och engelska utspridda överallt omkring mig. det känns skönt att vara tillbaka.
Rise against on Spotify
Ännu en seg dag då tankarna har varit på annat håll har passerat. det rör mig inte i ryggen. önskar jag att jag ärligt kunde säga. det går dock inte. antingen låter jag bli att säga det eller också är jag inte ärlig. ibland tar jag saker för bokstavligt. för allvarligt. Det börjar irritera mig att jag upprepar mig till en sån grad att jag finner det konstnärligt att sätta punkt mellan allt istället för att ta striden med meningarna. det var inte sån jag var. mina meningar var långa och jag fruktade att använda punkter eftersom mina tankar aldrig sätter punkt. varför ska de då göra det på pränt? jag tar åt mig för mycket. säger någon att jag tänker för mycket försöker jag låta bli att göra det. säger någon att jag skriver för långa meningar börjar jag använda punkt efter varje ord. antingen är jag väldigt rebellisk eller så är jag så sorgligt osäker att jag hela tiden vill blidka andra. skillnaden mellan utveckling och likriktning är visst mindre än jag trodde. Jag vill utvecklas på mina egna villkor men jag behöver andra för att kunna utvecklas. det är ett dilemma. att finna någon som aldrig säger åt mig eller på något annat sätt uttrycker hur jag kan bli bättre men ändå kunna utvecklas kommer inte att bli lätt. jag borde bli antingen stum eller döv och vägra lära mig teckenspråk. Tystnaden tilltalar mig allt mer och det är överraskande. jag måste prova på det. att själv vara tyst när andra talar överallt. då kanske jag kan börja se igen. någonstans tog monologerna över mig. jag som alltid pratade och visste svaret. men som alltid gjorde mig själv utmattad. Jag borde lära mig se skillnad på vem jag är, vem jag vill bli, vem jag försöker vara, vem jag tror att jag är, vem jag vill att andra ska tro att jag är, vem jag var och vem jag kommer att bli om jag fortsätter så här. jag tror inte att jag kommer uppskatta svaret på det sistnämnda. och det kommer ta mig en livstid eller tre att genomföra det här.
Einstein kommer snart att bli måltavla för mina våndor. allting är relativt. jag hatar att jag älskar det. Jag drömmer mig bort men sover fortfarande med ena ögat öppet. som jag alltid var är jag än idag. det är skönt att inte allt har förändrats.
Första steget är taget, ansökan ivägskickad. nu kan jag bara vänta på svar och hoppas. men på vad vet jag inte själv. det kommer att bli bra. det kommer att bli nytt, intressant. jag behöver tvingas ut ur min bur, den som jag själv har låst in mig i.
Tjugo minusgrader och en vacker vårsol. naturen är lika full av motsatser som jag känner mig. det kanske är det som är verkligt, naturligt. vi ser det inte ens som motsatser längre. det har blivit normalt.
Jag börjar snart tro på astrologi. vad finns det annars för förklaring att vi är så många födda just då som delar just de specifika egenskaperna? som jag känner att jag verkligen kan förstå när de talar om det. det är dags att börja omvärdera ett och annat. en grubblande helg påbörjas sittandes med tyskalexikonet i ena handen, koppen med varmt vatten i den andra och ansökningspapper på tyska och engelska utspridda överallt omkring mig. det känns skönt att vara tillbaka.
Rise against on Spotify
Kommentarer
Trackback