19 Januari
Måndag 09.01.19
Mina fingrar är fortfarande stela efter allt plitande i natt. närmare femton små sidor blev det, med extremt liten text. så nu är boken utläst och jag förstår hur stora författare förr blev bättre genom att kopiera andra författares verk. det skapar medvetenhet om all uppbyggnad, varför vissa ordval och kombinationer lyfter upp detaljer och andra döljer dem. kanske skulle jag kopiera för hand lite oftare. kroppens medverkan i skrivandet är klart underskattat, hur det gör det mycket lättare att minnas än när man skriver på ett tangentbord.
Hela min rygg känns ur led, som att kotorna inte längre sitter ihop utan rör sig oberoende av varandra och skapar en väldigt obehaglig känsla. att det ska dyka upp varenda månad börjar bli lite jobbigt. särskilt nu när snön täcker marken och jag borde ge mig ut och göra lite nytta men inte orkar. vätske- och saltbristen gör kanske inte saken bättre och jag borde verkligen se upp, varje gång jag är vaken över en natt och närmar mig trettiosextimmarsgränsen dyker de upp. den här gången slapp jag åtminstone saltlakritsen, hur någon kan äta djungelvrål och gilla det går mig helt förbi. vilken tur att alla är olika.
Anledningen till att detta inlägg kommer upp en dag för sent är att jag kraschade igårkväll och inte hann posta det innan dess men efter att ha sovit närmare sexton timmar mår jag nu rätt bra. det känns bara lite sorgligt att redan vara för gammal för att hålla sig vaken och aktiv i mer än ett och ett halvt dygn. men jag föredrar att förneka det ett tag till och istället skylla på förkylningen som vägrar ge med sig. förnekelselandet kan ibland vara en ljuvligt vacker plats att befinna sig i.
Mina fingrar är fortfarande stela efter allt plitande i natt. närmare femton små sidor blev det, med extremt liten text. så nu är boken utläst och jag förstår hur stora författare förr blev bättre genom att kopiera andra författares verk. det skapar medvetenhet om all uppbyggnad, varför vissa ordval och kombinationer lyfter upp detaljer och andra döljer dem. kanske skulle jag kopiera för hand lite oftare. kroppens medverkan i skrivandet är klart underskattat, hur det gör det mycket lättare att minnas än när man skriver på ett tangentbord.
Hela min rygg känns ur led, som att kotorna inte längre sitter ihop utan rör sig oberoende av varandra och skapar en väldigt obehaglig känsla. att det ska dyka upp varenda månad börjar bli lite jobbigt. särskilt nu när snön täcker marken och jag borde ge mig ut och göra lite nytta men inte orkar. vätske- och saltbristen gör kanske inte saken bättre och jag borde verkligen se upp, varje gång jag är vaken över en natt och närmar mig trettiosextimmarsgränsen dyker de upp. den här gången slapp jag åtminstone saltlakritsen, hur någon kan äta djungelvrål och gilla det går mig helt förbi. vilken tur att alla är olika.
Anledningen till att detta inlägg kommer upp en dag för sent är att jag kraschade igårkväll och inte hann posta det innan dess men efter att ha sovit närmare sexton timmar mår jag nu rätt bra. det känns bara lite sorgligt att redan vara för gammal för att hålla sig vaken och aktiv i mer än ett och ett halvt dygn. men jag föredrar att förneka det ett tag till och istället skylla på förkylningen som vägrar ge med sig. förnekelselandet kan ibland vara en ljuvligt vacker plats att befinna sig i.
Kommentarer
Trackback