Det är ljust igen

Jag är inte ensam av att njuta. på vägen ner träffade jag en underbar hund med stuns i steget och luggen hängandes halvvägs över ögonen som var fulla av liv. grå och alldeles lurvigt fantastisk. husse såg inte lika förtjust ut med ansiktet hukandes ingömt i huvan men alla kan inte få som de vill. Jag ville kidnappa hunden där och då och springa runt i snöyran tills benen domnade bort av den kalla fukten. skrattandes tills luften lämnade lungorna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback