Anagram

Här sitter jag och funderar på om jag borde se till att inte göra så många inlägg i framtiden utan kanske samla mer i ett. Jag tror att det blir för mycket för folk att läsa annars, ännu en av mina många fördomar. Sen råkar jag hamna på en blogg där innehavaren har listat lite statistik, antal besökare, antal inlägg på en månad, antal lästa böcker och sedda filmer under året osv. Som den statistiknörd jag är kan jag inte låta bli att kolla in det, och jag höll på att storkna. I snitt hade det lästs 2,2 böcker per vecka under året och bloggats 7 inlägg per dag under december. Minst tre inlägg om dagen, högst tolv. Så nu funderar jag på om jag helt enkelt trott för mycket om mig själv, men egentligen är det en bifundering eftersom tävlingsinstinkten satte in direkt och jag tänkte att jag självklart måste skriva mer än tolv inlägg någon dag. Det värsta är att jag själv vet hur idiotiskt det är att tänka så, och ännu värre att skriva så som jag gör nu. Jag skyller det på att jag inte somnade förrän vid sjutiden i morse och har haft en mördande huvudvärk hela dagen. Som att det är en ursäkt. Risken med att skriva mer är väl just att det blir på det här sättet, en mängd funderingar och allmänt svammel som inte tjänar något till, särskilt inte när jag känner att jag börjar hitta något jag vill hålla fast vid. Jag måste skriva och det är skönt att jag inte hindrar mig själv längre.