Stoned by stones

Igår hamnade jag framför ännu en film, det verkar ha blivit mycket av den varan på senaste tiden. Piedras - livets labyrint. Den var bra och underlig. Precis som jag vill att mina filmer ska vara just nu. Jag skulle kunna analysera den i bitar men jag tror jag avböjer att följa den idén. Den är bra. Det räcker.

Kalle och chokladfabriken fick sig dock en analysdos då jag promenerade in i vardagsrummet medan min mor satt och såg den. Jag borde läsa om böckerna. Tanken slog mig nämligen att jag missat mycket hos Dahl. Hans historier har fler lager än jag insåg när jag först hörde James och jättepersikan, Häxorna, Matilda och så klart Kalle och chokladfabriken. Astrid Lindgren har detsamma. Sonya Hartnett verkar också ha det. Kanske borde jag gå tillbaka till grunden helt och läsa om barnböckerna. Tim Burton gjorde det bra, och Johnny Depp spelade fantastiskt. Ibland glömmer jag hur duktig han är eftersom han blivit så känd som sig själv. Det finns problem i vissa ändringar. Beteenden som inte stämmer överens med karaktärerna, men det märks inte om man inte börjar syna sömmarna. Jag gillar vinklingarna. Hela alltet dryper så av ironi och travestierna duggar så tätt att jag inte kan bli annat än förtjust. Synd att man så lätt glömmer bort det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback