Kommentar

Jag läste precis ett intressant inlägg om detta med motstridiga känslor. Där handlade det om hur man som designer vill att ens produkter ska vara begärliga och att folk ska vilja köpa dem, samtidigt som man vill framhålla mångfalden och individualismen. Det är svårt, utan tvekan. Just här gällde det trendplagg och jag kan förstå att det blir en konflikt när man känner att man inte vill bidra till att alla ska se likadana ut och slaviskt följa någon modegurus minsta nyck men man ändå vill kunna vara designer och vill att folk ska uppskatta ens plagg, dock mer för deras egen magnificitet än för att någon annan sagt åt en att man bör bära det. Att inspireras av andra är ju ändå viktigt, annars skulle nya märken och liknande aldrig kunna växa eller ens överleva. Djungeltelegrafen startade det som mediavärlden kom att bli och för att få nyheter av något som helst slag är vi beroende av den. Inte ens då kan vi upptäcka allt nytt. Sen är det klart att det säljer fler plagg om någon som anses vara en förebild, ett ideal, förespråkar just ett visst märke eller plagg. Och som designer gör det att man får större möjligheter att skapa ännu mer vilket så klart gör att man skulle kunna bidra till att försöka öka mångfalden. Det är något av ett etiskt problem skulle jag tro, lite som att tjäna pengar på något man egentligen anser är fel men använda den förtjänsten till något bra. Men det är så klart en generalisering, och det behöver inte vara något fel med att inspireras av någons stil så länge det inte går för långt. Vad är det att gå för långt? Historiskt sett har vi ju haft trender som alla har följt, men då mer för att det var ett måste än för att det var deras egen vilja.

Själv tycker jag inte att det är hemskt att många köper samma plagg. Vad jag tycker är värre är när alla kombinerar det på nästan samma sätt. Det är när man hittar på något eget av något vanligt eller trendigt som jag kan tycka att man verkligen har lyckats, annars är det många (jag inkluderad) som vägrar köpa ett visst plagg just för att det är överhypat (jag tänker fortsätta vägra försvenskningen). Att bära en kjol som linne eller kombinera den med något oväntat, det gör det originellt utan att plagget i sig behöver vara unikt. Eftersom det här lär vara det enda inlägget jag skriver specifikt om kläder kan jag bara tillägga att jag tycker att Stella McCartney (jag är stressad så jag minns inte stavningen) hade rätt när hon sa att det är kläderna som ska passa oss, inte vi som ska passa kläderna.

Så avslutar jag, iklädd mina gamla blå träningsoverallsbyxor (som är ett av de mest bekväma plagg jag någonsin ägt).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback