Livets ord - ordens liv

Språk intresserar mig. de är mer sammanlänkade än man ibland kan tro, men ändå har de sina egenheter.

Franskan är väldigt flytande, orden kommer som att de saknade mellanrum, som att de måste hålla fast i varandra för att ha ett värde. kanske har de rätt, utan varandra skulle de inte få den specifika mening de getts i den satsen men ändå finns det ibland något desperat över samhörigheten. andra gånger är det som att de struntar i att lyssnaren finner dem osjälvständiga. som att självständigheten ligger i att inte bry sig om andras åsikter då de är tillsammans enbart för att de vill vara det. inte för att de måste vara det för att anse sig värdiga att uttalas. ett osäkert språk som hela tiden försöker hävda sig själv. krångla till allt för att ingen ska se under ytan. se den sårbarhet som döljer sig bakom den tjusiga fasaden.

Spanskan är väldigt otvungen och eldig. smattrande som om orden vore skjutna ur en metallhård k-pist och inte en vig och sårbar mun. ord som är logiska och enkla. en meningsuppbyggnad som är detsamma. det ni ser är det vi är. inga konstlade känslor eller onödiga förklaringar. enkelt och rakt är tanken. blotta råheten skapar illusionen av styrka och självsäkerhet. men motsatserna tornar upp sig. skygglapparna förblir en del i standardutrustningen och ingen vill se till framtiden. till andra. varje ord för sig själv. även om det innebär undergång. oberoende in absurdum.

Tyskan är vad som trummar i mina tankar för stunden. den som är svårast att förklara eftersom den är så nära. så påtaglig. den är stabil och korrekt. bygger upp sina murar liksom franskan men med andra stenar. skörheten i meningarna försöker motverkas med uppbrytningen av ord. att placera ut delarna överallt som för att hålla samman helheten. en ytlig hårdhet som vägrar ge med sig. som faller på eget grepp då den utnyttjas som gömställe. allt stuvas undan för att ses mellan orden. mellan satserna. orden kombineras på nya sätt för att visa deras flexibilitet men bildar inte färdiga meningar. det stabila förvandlas till en instabil byggnadsställning då de gamla stenarna byts ut mot nya. det är vackert.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback