Anagram

Hills like White Elephants av Ernest Hemingway

Krångel: Jigs tvivel och högst paradoxala personlighet; I ena minuten är hon vuxen, bitter och cynisk och i den andra är hon naiv som ett barn. Hon vet inte vad hon själv vill och hon vågar inte lite på sin partner samtidigt som hon absolut inte vill förlora honom. Hela hennes karaktär är ett idealexempel på motstridiga känslor. Det finns dock ett ytligare krångel i form av graviditeten och parets olika känslor angående att bli föräldrar, men jag ser det mer som en katalysator snarare än det riktiga krånglet; det drog bara fram parets andra, djupare problem så som skillnaderna mellan dem speciellt gällande inställningen till livet och framtiden.

Kris: Krisen pågår under hela novellen i och med att abortfrågan hela tiden är närvarande och paret är oense.

Klimax: Att hitta ett exatkt klimax i den här novellen är svårt eftersom det handlar om ett samtal men jag tror att man kan kalla den bit av samtalet då Jig förändras och verkar inse att det inte finns någon väg tillbaka; då hon talar om att världen inte längre är deras och säger att när de väl tar bort det får man det aldrig tillbaka. Det är då stämningen känns mest spänd och allt blir så intensivt att man för ett tag glömmer bort att det är en fiktiv berättelse och inte en sann.   
 
Funktioner: Huvudperson är Jig och på något sätt också barnet hon väntar. Egentligen är barnet nästan mer av en huvudperson än vad Jig är eftersom hela berättelsen kretsar kring vad de ska göra med barnet. Men eftersom mycket också handlar om Jigs inställningen blir även hon huvudperson och i visst mått blir även mannen det.  Mentor är på ett abstrakt sätt de vänner som paret har haft som har gjort abort. Mannen vill göra det samma som dem eftersom han såg det som en förbättring av livskvaliteten medan Jig såg deras situation som ett varnande exempel. Formskiftare är ändå Jig eftersom hon verkar växa mer och mer när hon tänker på barnet hon bär. Hon förändras ständigt och är på så sätt en något udda formskiftare eftersom hon inte behåller en form utan byter hela tiden. Ibland är hon barnslig och ibland är hon cynisk och bitter; allt beror på under vilken del av samtalet man läser. Fiende är mannens åsikter om att bli far (han är i alla fall fiende till barnet om man ser det som huvudperson) då han vill göra sig av med barnet inenn det är fött så att han ska kunna fortsätta leva ett bekymmersfritt och obundet liv. Yttre Skuggor är nuförtiden Jigs alkoholvanor som skulle kunna skada barnet och även det sätt som en del människor, så som mannen, verkar se på livet och på sina medmänniskor. Att vissa inte verkar anse att andras känslor är något att bry sig om utan att man bara ska få sin egen vilja fram.  

Vändpunkter: Är då de börjar tala om aborten och Jig börjar visa en viss ovilja mot den. Då de talar om de vänner de har haft som har genomgått en visas en vändning i historien eftersom Jig då börjar protestera mer och visa mer kraft.  

Seger: Ligger möjligtvis i klimaxen och slutet om det överhuvudtaget finns någon seger. Slutet är så pass öppet att man inte vet om hon har bestämt sig för att behålla barnet vilket vore en seger för huvudpersonen (barnet) eller om hon ska göra en abort vilket vore en seger för fienden.

Värdering: Att man ska försöka se till andra och att allt inte är vad det ser ut att vara utan att mycket ligger gömt mellan raderna; precis som hela historien gjorde i det här fallet. Ytligt sett är det bara ett samtal men om man letar djupare upptäcker man en uppsjö av problem, motstridiga känslor och krångel.  

Krångel: Tomtens rädsla för förändring och hans målmedvetenhet att till varje pris få gården att förbli så som den alltid har varit. Alternativt gårdsherrens spelberoende som också är ett krångel, men de två krånglen samverkar för att skapa handlingen.

Kris: Hela spelkvällen, då det är då som gården på allvar äventyras och tomten börjar lägga sig i.

Klimax: När gårdsherren rider ner i vattnet och tar livet av både sig själv och sin häst.

Funktioner: Huvudperson är gårdsherren som, tillsammans med tomten står i handlingarnas centrum. Mentor är tomten väl på sätt och vis, då det är han som leder gårdsherren till seger innan han förvandlas till fienden. Han är väl egentligen som en medhjälpare med en starkare roll. Medhjälpare är tjänstekvinnan och stallmästaren, men det komplexa är att de genom att hjälpa tomten hjälper gårdsherren att vinna en seger i spelet, men den hjälpen är senare densamma som gör att han förlorar sitt liv. Men de fungerar definitivt som en typ av medhjälpare, bara det att deras hjälp för vissa bara hjälper kortsiktigt. Fiende är tomten som trots allt är den som vinner över gårdsherren i slutänden. Yttre Skuggor är gårdsherrens spelberoende vilket i och för sig även är ett krångel. Berättare är tjänstekvinnan ur vilkens synvinkel man får följa handlingen. Formskiftare är tomten som först hjälper gårdsherren men sedan tar livet av honom, bildligt talat. Han är ingen inre formskiftare eftersom han verkar ha haft samma mål från start men för gårdsherren skiftar tomtens roll något väsentligt. 

Vändpunkter: Då tomten får reda på att gårdsägaren håller på att spela bort gården, då han sluter ett avtal med honom och gårdsherren börjar vinna tillbaka sin egendom, och då gårdsherren spelar bort sitt liv.

Seger: Då gårdsherren vinner tillbaka sin mark och sitt gods, men eftersom han sedan förlorar allt igen så antar jag att man får säga att det är tomten, det vill säga fienden, som tar hem segern medan gårdsherren förlorar.

Värdering: Vårdslöshet och övermod kommer att straffa sig till slut. Gårdsherren lekte praktiskt taget gud då han spelade bort folks liv och hem och för det straffades han.

Krångel: Tomas rädsla för sin far, eftersom han inte förstår eller egentligen ens känner honom. Att de har en alltför strikt far-son relation som inte lämnar mycket rum för kärlek eller någon form av bevis på tillgivenhet. Ett annat krångel är att Tomas håller på att växa upp och börja se världen som den verkligen är, med fattigdom, död och annat. Att han inte inser att även hans far är en vanlig, dödlig människa som kan drabbas av konkurs, fattigdom och att han kommer att dö en dag.

Kris: Konkursen som står för dörren och allas oro över hur fadern verkligen mår. Hela berättelsen är en mindre kris men vissa stunder är värre än andra, men de tar jag upp som vändpunkter.

Klimax: Då spegeln krossas av Tomas pil och han slutligen förstår att konkursen är ett faktum som inte går att undvika. Klimaxen har dock en dubbel betydelse då det även är en seger för Tomas eftersom han äntligen ser sin far som en mänsklig varelse som kan dö och slutligen accepterar det. 

Funktioner: Huvudperson är Tomas och det är ur hans synvinkel som man får följa handlingen. Formskiftare är fadern, åtminstone i Tomas, familjens och tjänstefolkets ögon. Det är han som går ifrån att vara den starke ledaren till att visa svaghet. Fiende är den mentala mur som finns mellan fadern och resten av familjen, den som gör att de omöjligt kan förstå varandra utan bara leva sida vid sida som bekanta man bara känner till utseendet. Yttre Skuggor är fattigdomen som bankar på dörren tillsammans med hela samhällets syn på fattigdom och på vikten av klasstillhörighet. Hur fattigdom betraktas som en sjukdom och får ens forna vänner och bekanta att bete sig som att de inte längre känner en.

Vändpunkter: Då Tomas går med sin far till handelsbodarna, ett tydligt bevis på att de var "fattiga" vilket får Tomas att skämmas något ofantligt men han tvingas åtminstone möta det. Pojken som stjäl köttet vilket ger Tomas insikten om att fattigdom inte är ett bevis på ondska utan bara på otur eller liknande. Och slutligen branden som också är en vändpunkt då det slutligen blir avgjort; fadern går i konkurs och blir mänsklig i andras ögon. 

Seger: Då spegeln går sönder samt då den unge pojken stjäl köttet eftersom Tomas då förstår att alla egentligen är relativt lika i grunden. Pojken stjäl på grund av att han är hungrig och Tomas inser att det inte är för att han är ond eller något annat, han inser att fattigdom inte är en sjukdom som tyder på ondska utan att det bara är ett annat levnadsförhållande.

Värdering: Det finns många så kallade sensmoraler i den här berättelsen. Handlingar säger mer än ord, det är mänskligt att fela samt det finns inget ont som inte har något gott med sig. Alla passar de in på berättelsen; fadern ses som mänsklig först när han felar vilket inte märks genom vad han säger utan genom det han gör, sättet han uppträder på. Och så för alltså denna olycka som konkursen innebär även med sig något bra, nämligen att muren mellan fadern och resten av familjen börjar rämna.