3 Februari
Tisdag 09.02.03
Det känns som att jag mest går och väntar. Väntar på att få veta om jag kommer kunna göra det jag önskar framöver. Det gör samtidigt att jag inte kan söka mycket annat eftersom jag fortfarande inte vet något. Så frustrerande när jag känner att jag verkligen har något att ge. Frågan är om det är jag som har fått för mig att jag inte kan göra något eller om det verkligen är så. Jag kanske skulle försöka mig på något och se vad som händer.
Jag har i alla fall haft trevligt sällskap under dagen även om sjuklingar kanske inte brukar vara så roliga att vistas kring. Hon är det, när hon har sovit tillräckligt det vill säga... Och nu insåg jag just att det blir till att ta tag i det mesta häromkring om det ska bli något gjort de närmaste dagarna. Det är så lätt att bli van vid att någon annan sköter saker och ting. Speciellt de mindre roliga sakerna och tingen.
Ljuset verkar ha kommit för att stanna (peppar peppar, ta i trä), vi är inne på den tredje dagen av D-vitaminkickar och jag njuter så av det. Hur går det att glömma att det är för detta man lever? När solstrålarna faller på det vinterbleka ansiktet och når igenom de tunna ögonlocken så att mörkret inte står någonstans att finna, då känner jag verkligen välmåendet vakna i kroppen efter den långa vilan.
Dagen blev visst lite omvänd, jag började med desserten och fortsatte sedan till huvudrätt och sist av allt kom förrätten (även känd som frukost). Det är lustigt men jag tror att jag har praktiserat mer dissikerande sedan jag blev vegetarian än någonsin tidigare. I en generös tolkning av ordet, idag blev fläskpannkakan målet. Ordet är så fult, och vad är poängen med att slänga ner kött i en smet som ger upphov till något så utsökt som pannkakor?! Nog med den högtravande tonen, jag gillar helt enkelt inte fläskpannkaka och har heller aldrig gjort så. Andra får gärna äta det, och jag borde bli bättre på att laga mat... Hur sjutton det nu ska gå när jag inte är så förtjust i att äta utan mer ser det som ett nödvändigt ont.
mp3: Starless Night - Olivia inspi'Reira
Det känns som att jag mest går och väntar. Väntar på att få veta om jag kommer kunna göra det jag önskar framöver. Det gör samtidigt att jag inte kan söka mycket annat eftersom jag fortfarande inte vet något. Så frustrerande när jag känner att jag verkligen har något att ge. Frågan är om det är jag som har fått för mig att jag inte kan göra något eller om det verkligen är så. Jag kanske skulle försöka mig på något och se vad som händer.
Jag har i alla fall haft trevligt sällskap under dagen även om sjuklingar kanske inte brukar vara så roliga att vistas kring. Hon är det, när hon har sovit tillräckligt det vill säga... Och nu insåg jag just att det blir till att ta tag i det mesta häromkring om det ska bli något gjort de närmaste dagarna. Det är så lätt att bli van vid att någon annan sköter saker och ting. Speciellt de mindre roliga sakerna och tingen.
Ljuset verkar ha kommit för att stanna (peppar peppar, ta i trä), vi är inne på den tredje dagen av D-vitaminkickar och jag njuter så av det. Hur går det att glömma att det är för detta man lever? När solstrålarna faller på det vinterbleka ansiktet och når igenom de tunna ögonlocken så att mörkret inte står någonstans att finna, då känner jag verkligen välmåendet vakna i kroppen efter den långa vilan.
Dagen blev visst lite omvänd, jag började med desserten och fortsatte sedan till huvudrätt och sist av allt kom förrätten (även känd som frukost). Det är lustigt men jag tror att jag har praktiserat mer dissikerande sedan jag blev vegetarian än någonsin tidigare. I en generös tolkning av ordet, idag blev fläskpannkakan målet. Ordet är så fult, och vad är poängen med att slänga ner kött i en smet som ger upphov till något så utsökt som pannkakor?! Nog med den högtravande tonen, jag gillar helt enkelt inte fläskpannkaka och har heller aldrig gjort så. Andra får gärna äta det, och jag borde bli bättre på att laga mat... Hur sjutton det nu ska gå när jag inte är så förtjust i att äta utan mer ser det som ett nödvändigt ont.
mp3: Starless Night - Olivia inspi'Reira
Kommentarer
Trackback