7 Februari
Lördag 09.02.07
Jag satt och tittade på herrarnas VM-störtlopp och förfasades över hur de kastade sig ut. kastades ut. men det var inte tanken med detta, kommentaren om hur Anja verkar ha tappat sin vinnarskalle störde mig dock. hon var inte fly förbannad efter uråkningarna, nehej? hon tänkte inte satsa på VM den här säsongen men kan hon inte ändå ha driv utan att behöva bli arg? jag funderade, jag tycker nämligen att det mest är jobbigt att bli arg och gnällig. jag mår dåligt medan jag är på det humöret och jag mår ännu sämre efteråt eftersom jag inser hur fånigt det var. det finns en gräns för hur ofta man orkar skratta bort saker och ting.
Kanske känner hon samma sak, att det mest tar energi... men sak samma, hon får reagera precis som hon vill. det visar väl hur lätt det är att vänja sig vid att någon har ett visst sätt, och om de senare försöker ändra beteendet är det svårt att acceptera. hm, jag undrar om det är därför vi gärna flyttar eller åtmonstone byter jobb när det sker större förändringar i våra liv...
På tal om sport hamnade jag framför par- och gruppakrobatik igår. det var skrämmande fascinerande att se vuxna kvinnor och män se ut som barn, balanserades på en hand ovanpå en annan persons huvud eller gungandes i en mänsklig trapets... att människor kan ha en sådan balans och styrka är imponerande, och att de lyckas fokusera och synkronisera det vid exakt rätt tillfälle. det är lätt att förstå hur idrottare får hjältestatus när man ser något sådant. de har ju till och med trikåer...
Jag är verkligen inte på humör för något idag, men Melodifestivalen kan antagligen ge mig ett eller annat skratt.
Jag hatar mig själv när jag nu läser igenom det jag skrivit. Det låter bittert, gnälligt och jobbigt i allmänhet. Det är inte så jag känner mig. Jag känner mig bara inte riktigt som att jag är på samma våglängd som omgivningen idag, som att jag inte är i rätt tidszon... Inte så att andra inte förstår mig, utan som att jag inte förstår dem. Tusan, jag förstår inte ens mig själv idag.
Nåväl, imorgon är en ny dag, förhoppningsvis inte lika snö- och blåsfylld som den här har varit. Ett konstant småsnöande kombinerat med snålblåst är inte mitt favoritväder. Men vitt är vackert.
mp3: the Logical Song - Supertramp
Jag satt och tittade på herrarnas VM-störtlopp och förfasades över hur de kastade sig ut. kastades ut. men det var inte tanken med detta, kommentaren om hur Anja verkar ha tappat sin vinnarskalle störde mig dock. hon var inte fly förbannad efter uråkningarna, nehej? hon tänkte inte satsa på VM den här säsongen men kan hon inte ändå ha driv utan att behöva bli arg? jag funderade, jag tycker nämligen att det mest är jobbigt att bli arg och gnällig. jag mår dåligt medan jag är på det humöret och jag mår ännu sämre efteråt eftersom jag inser hur fånigt det var. det finns en gräns för hur ofta man orkar skratta bort saker och ting.
Kanske känner hon samma sak, att det mest tar energi... men sak samma, hon får reagera precis som hon vill. det visar väl hur lätt det är att vänja sig vid att någon har ett visst sätt, och om de senare försöker ändra beteendet är det svårt att acceptera. hm, jag undrar om det är därför vi gärna flyttar eller åtmonstone byter jobb när det sker större förändringar i våra liv...
På tal om sport hamnade jag framför par- och gruppakrobatik igår. det var skrämmande fascinerande att se vuxna kvinnor och män se ut som barn, balanserades på en hand ovanpå en annan persons huvud eller gungandes i en mänsklig trapets... att människor kan ha en sådan balans och styrka är imponerande, och att de lyckas fokusera och synkronisera det vid exakt rätt tillfälle. det är lätt att förstå hur idrottare får hjältestatus när man ser något sådant. de har ju till och med trikåer...
Jag är verkligen inte på humör för något idag, men Melodifestivalen kan antagligen ge mig ett eller annat skratt.
Jag hatar mig själv när jag nu läser igenom det jag skrivit. Det låter bittert, gnälligt och jobbigt i allmänhet. Det är inte så jag känner mig. Jag känner mig bara inte riktigt som att jag är på samma våglängd som omgivningen idag, som att jag inte är i rätt tidszon... Inte så att andra inte förstår mig, utan som att jag inte förstår dem. Tusan, jag förstår inte ens mig själv idag.
Nåväl, imorgon är en ny dag, förhoppningsvis inte lika snö- och blåsfylld som den här har varit. Ett konstant småsnöande kombinerat med snålblåst är inte mitt favoritväder. Men vitt är vackert.
mp3: the Logical Song - Supertramp
Kommentarer
Postat av: Hanna
Ah, ja! Precis så som du säger är det, boken är inte alls lika surrealistisk och på något vis får jag alltid mycket starkare känslor av att läsa en historia än att se den!
Jag insåg inte att det var den boken jag började läsa ens. Det var plötsligt så många fragment i boken som jag kände igen, men inte riktigt kunde komma på varifrån och det var så frustrerande att jag visste vad som skulle hända innan jag läste det. Men så efter två tredjedelar så gick det plötsligt upp för mig att jag sett filmen ett par år tidigare..och det är en så fin historia att man får ont i magen.
Postat av: Cecilia
Tack så mycket.. Hoppas du känner dig bättre idag än vad det låter som att du gjorde igår :)
Trackback