Lika många som riksdagsledamöterna

Så många inlägg har det blivit nu. En del var visserligen skolarbeten, men de var ändå inlägg och tankar. Särskilt filosofin, de texterna var helt och hållet mina egna. Styrda när det gällde ämne, men inte innehåll.

Jag längtar efter kreativiteten. Den som drunknat i all oro och allt flängande hit och dit, både fysiskt och mentalt.

Det är underligt hur det känns som att man kan ha så mycket att ge men ändå inte vet vad man ska göra med något här i livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback