Spotted

Spotify håller på (det vill säga är redan om vi ska tala klarspråk och vara helt ärliga och uppriktiga, falsk blyghet tjänar inget till i lägen som detta, ändå är det ibland svårt att undvika. Betyder det att språket styr oss lika mycket som vi styr språket? Att det är ett ömsesidigt, om än kanske inte jämlikt, utnyttjande?) att bli en favorit.

Jag hade aldrig trott att jag skulle snubbla över synthmusik och gilla det. Inte för att jag haft något emot synthar, jag har bara inte riktigt fallit för det jag hört fram tills nu. Egentligen är det nog fördomsfullt, man kan ju göra precis vilken sorts musik som helst med synthar, det gäller alla instrument och röster. Det är ju det som är det fantastiska med musik. Vilket för övrigt för in mig på framtiden. Jag vill hitta ett sätt att sammanfoga tre favoriter: matematik, människor och musik (m, m & m) till ett yrke. Jag tror att den kombinationen skulle passa mig bra, men jag vill inte bli kombinerad matte- och musiklärare, där går gränsen. För jag vill kunna syssla med språk också, även om det kan handla om att arbeta internationellt och inte plugga språk eller så.

En plan, en möjlighet håller på att växa fram i mina tankar. Ljudsättare. Jag gillar tanken, men är inte säker på om det verkligen innebär det jag drömmer om. Något värt att kollas upp alltså. Sen lär det ändå dröja många år innan jag börjar plugga igen, men det håller jag oftast tyst om. Det råkar bara finnas så mycket annat jag också vill syssla med, börjar jag plugga (ett program, inte bara lösa kurser, det skulle nog kunna vara kul och även friare) kommer jag att vilja (läs: känna mig tvungen) att börja jobba med det yrket efter examen. Nu vill jag bara testa på allt möjligt, jag har en dröm om att hinna med alla kontinenter innan jag blir tjugofem, men det kan nog bli lite svårt så vi får väl se vad som händer. Europa, Nordamerika, Sydamerika och kanske också Afrika kan kanske gå, men då är Asien och Oceanien kvar så jag får ta mig en funderare. Egentligen är jag inte säker på om jag verkligen vill göra det, jag vill besöka alla kontinenter under mitt liv men det behöver kanske inte ske inom fem år, och kanske behöver inte varje besök innebära en flytt och långtidsvistelse vilket är vad jag tänker på nu. Jag fastnar så lätt i mina mönster och idéer. Har jag väl fått en idé eller plan har jag väldigt svårt att släppa den.

Den här gångna helgen påmindes jag så mycket om ett ansikte att det nästan gjorde fysiskt ont att se likheterna med människor jag inte känner. Jag förstår verkligen inte vad det är jag känner, det är varken det ena eller det andra. Det bara är, och det förvirrar mig. Jag vill kunna placera det i ett fack, inordnat och ordentligt, och det går inte. Det vägrar passa in i något fack. Jag avskyr när andra försöker placera mig i olika fack eftersom jag då tvingas spela en roll jag kanske inte vill ha. Därför försöker jag låta bli att placera andra i fack, och även om jag ofta misslyckas fortsätter jag försöka. Men relationer och känslor är annorlunda, där behöver jag mina fackindelningar, annars blir jag osäker. Som nu. Jag förstår ingenting alls och det är en ovan känsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback