Uppfylla drömmen

Uppfylld av önskningar, drömmar, tankar och idéer. Uppfylld av mig själv. Och jag skäms över det. Hur har det kunnat bli så? Att man skäms över att vilja spela huvudrollen i sitt eget liv? Jag vill ju att andra också ska ha det bra. Jag vill hjälpa människor. Hur kan jag då vara en dålig människa för att jag vill kunna sätta mig själv i centrum när jag är ensam?

Logik är kanske inte min starkaste sida när det kommer till verkligheten. Jag är bättre i teorin. Där är allt så enkelt. I det riktiga livet är det så komplicerat. Det är gånger som denna som jag skulle vilja begrava mig i böcker och aldrig hitta tillbaka ut ur labyrinten. Att virra bort mig i förtrollningen och kunskapen. Men vad är nyttan med den om man inte gör något mer än tar in den? Den måste få utlopp någonstans, någon gång. Även om jag önskar att det vore annorlunda.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback