30 Januari
Fredag 09.01.30
Ju mer jag funderar på det desto mer inser jag hur instängd jag egentligen har känt mig på senaste tiden. Livet är inte enklare än man gör det och jag har en vana av att krångla till saker in absurdum. Hela dagen har varit så skönt avslappnad, nu när papperna skickats in var det inga problem att snabbt också skicka mailet. Ångesten över det mindre perfekta hade helt enkelt minskat när det ändå inte gick att göra något åt det. Hur kan jag glömma det så lätt varje gång? Det är antagligen ett tecken på att jag har för lite att göra. Just nu vore det skönt om jag bara kunde bestämma mig för en framtid och sedan följa min utstakade väg om inte något mer intressant kom i min väg. Trygghet gör mig glad och lycklig, i en viss utsträckning. På sätt och vis tror jag att alla behöver trygghet, hur spontan eller bohemisk man än är. Trygghet kan innebära s många olika saker. Allt fungerar på samma sätt och det kan göra mig galen. Att man ständigt måste förklara exakt hur man själv tolkar det för att inte bli missförstådd. Kanske vore det bättre att låta sig bli missförstådd. Det är att vara medveten om att man kommer missförstå andra som gör mig miserabel (vilket påminner mig om att jag verkligen vill läsa boken...). Definitioner är utan tvekan min grej, och generaliseringar är det inte. Svårare än så är det inte.
Hela jag är förvirrad. Så blir det om man somnar i soffan i omgångar på efteriddagen (som jag uppskattar prepositioner) trots att man sovit hela förmiddagen. Förkylningar roar mig inte. Men jag är glad och lycklig ändå och sitter här och skrattar åt lillasystern eskapader i super marios värld. Det här är inte roligt längre, jag bara dör. Ett helt normalt uttalande en fredagskväll som denna. Jag undrar hur många som får höra det ikväll? Hög nostalginivå häromkring kort sagt.
Jag sitter och låter tungan glida över vampyrtänderna. Ni vet, de där som som sitter en bit från mitten i överkäken och har två spetsar, den inre riktigt skarp. Jag gillar mina tänder.
Nu kan jag se fram emot ännu en helg med skidor av alla de slag och en stor hög med biblioteksböcker som bara väntar på att jag ska kasta mig över dem. Närmare 30-40 st skulle jag tro... Det kommer att bli många ord i den närmaste framtiden.
Kroppen är utvilad och i behov av rörelse så jag tror jag ska gå ner och promenera runt i någon timme. Ett varv tar tio sekunder, någon som vill räkna ut hur många varv det kommer bli?
mp3: A Thousand Words - Savage Garden
Ju mer jag funderar på det desto mer inser jag hur instängd jag egentligen har känt mig på senaste tiden. Livet är inte enklare än man gör det och jag har en vana av att krångla till saker in absurdum. Hela dagen har varit så skönt avslappnad, nu när papperna skickats in var det inga problem att snabbt också skicka mailet. Ångesten över det mindre perfekta hade helt enkelt minskat när det ändå inte gick att göra något åt det. Hur kan jag glömma det så lätt varje gång? Det är antagligen ett tecken på att jag har för lite att göra. Just nu vore det skönt om jag bara kunde bestämma mig för en framtid och sedan följa min utstakade väg om inte något mer intressant kom i min väg. Trygghet gör mig glad och lycklig, i en viss utsträckning. På sätt och vis tror jag att alla behöver trygghet, hur spontan eller bohemisk man än är. Trygghet kan innebära s många olika saker. Allt fungerar på samma sätt och det kan göra mig galen. Att man ständigt måste förklara exakt hur man själv tolkar det för att inte bli missförstådd. Kanske vore det bättre att låta sig bli missförstådd. Det är att vara medveten om att man kommer missförstå andra som gör mig miserabel (vilket påminner mig om att jag verkligen vill läsa boken...). Definitioner är utan tvekan min grej, och generaliseringar är det inte. Svårare än så är det inte.
Hela jag är förvirrad. Så blir det om man somnar i soffan i omgångar på efteriddagen (som jag uppskattar prepositioner) trots att man sovit hela förmiddagen. Förkylningar roar mig inte. Men jag är glad och lycklig ändå och sitter här och skrattar åt lillasystern eskapader i super marios värld. Det här är inte roligt längre, jag bara dör. Ett helt normalt uttalande en fredagskväll som denna. Jag undrar hur många som får höra det ikväll? Hög nostalginivå häromkring kort sagt.
Jag sitter och låter tungan glida över vampyrtänderna. Ni vet, de där som som sitter en bit från mitten i överkäken och har två spetsar, den inre riktigt skarp. Jag gillar mina tänder.
Nu kan jag se fram emot ännu en helg med skidor av alla de slag och en stor hög med biblioteksböcker som bara väntar på att jag ska kasta mig över dem. Närmare 30-40 st skulle jag tro... Det kommer att bli många ord i den närmaste framtiden.
Kroppen är utvilad och i behov av rörelse så jag tror jag ska gå ner och promenera runt i någon timme. Ett varv tar tio sekunder, någon som vill räkna ut hur många varv det kommer bli?
mp3: A Thousand Words - Savage Garden
Kommentarer
Trackback