3 Mars

Tisdag 09.03.03

Alla påstår att det här inte har skådats på länge. Snö som vägrar försvinna och bara fortsätter hagla ned. Det börjar bli rätt tröttsamt om jag ska vara uppriktig. Missförstå mig inte, jag gillar snö. Jag gillar den rena, ljusa känslan den ger när den tvingar bort vintermörkret som plågar livsglädjen ur varenda själ.

Jag måste ursäkta min senaste mening. Jag funderade på att radera den, men varför? Jag tror inte att poängen med lektyren var att jag skulle reagera på det här sättet. Istället skulle jag kanske slungas in i existensiella funderingar. Och det gör jag kanske. Men jag ids inte riktigt med det. Med Sartre, med Jelinek som jag just övergav för en stund. Jag fastnar i de där böckerna och de drar med mig ner. Tröttsamt är ordet. Ändå känner jag mig i behov av det. Jag fann mig stå och fundera över mina reaktioner, en sorts egoanalys, medan jag var ute och skottade snö tillsammans med min far.
Snövallarna är fruktansvärt höga vid det här laget och det är svårt att orka slänga upp den tungblöta nollgradiga snön över dem. Men man måste, annars börjar det rasa som en lavin. Jag upptäckte hur spänd jag var, redo på kritik som aldrig kom. Kritik som inte skulle vara elakt menad utan lärande, ibland på gränsen till mästrande eftersom det inte riktigt har gått fram att jag inte längre är ett litet barn utan en vuxen, vad nu det ska innebära. Jag var inte spänd som en fiolsträng för att jag var på väg att själv gå till attack i bästa anfall-är-bästa-försvars känsla. Tvärtom var jag spänd för att på en nanosekund kunna blidka, ge medhåll och tacka. Kanske komma med en småironisk kommentar till mitt eget försvar, en egentligen rätt genomskinlig ursäkt som dock skulle passera ogenomskådad.

Jag har definitivt tittat för djupt i Sartre. Dags att sluta. Ibland undrar jag bara om jag inte avbryter mig just innan jag når kärnan i allt. Att jag på något sätt är rädd för att nå hela vägen fram. Rädd för vad jag kan komma att upptäcka. Jag börjar tröttna på alla provokationer. Vad är poängen med att provocera, antingen genom att vara helt anti eller helt för något, när man ändå alltid förlorar åhörarna i själva provokationen? Om plagget skiner klarare än dess bärare är det givet att inget varaktigt kan komma ur protesten. Verktyget blir målet utan att det var intentionen.

Det enda jag vet just nu är att jag har en värkande rygg som är på väg att bli sned. Det är dags att det slutade snöa så att jag kunde få ge mig ut och tänka fritt. Öppna himlar är en bättre tankematta än hårda innertak. Det är min tur att diska.

mp3: L'Homme A Tête De Chou - Serge Gainsbourg

Kommentarer
Postat av: Zizi

Även om jag är sån som vill ha allt gjort på en gång så kan ju vara skönt att ha några timmar ledigt på eftermiddagen. Då har man tid att göra ärenden om man har några, vila lite, plugga.. längta hem ;) Om det inte vore för min språkkurs så skulle jag också ha några timmar ledigt på dagen. Men jag kan typ ingen tyska alls så jag behöver ha kursen om jag ska klara mig ett år haha. Kursen börjar redan dagen efter jag anlänt.

Vilket datum åker du förresten?

Haha jag har också en mail som jag bara anger i olika ansökningar och liknande så jag är väl också en snobb i såna fall :P Jag kallar den för min formella mail :D

Jag är inte en sån som vågar göra sånt här egentligen. Jag är ganska feg av mig. Eller var det tills för 1,5 år sedan då jag åkte på en konsert i tyskland med några tjejer som jag bara pratat med genom ett forum. Det har blivit 3 resor till sen dess, tjejerna är bland det bästa jag har och jag kan inte säga att jag är riktigt samma person som jag var för 2 år sedan. Mycket har hänt, enbart positiva saker :) Jag har överraskat alla i min närhet med mina resor och nu med mitt au pair år.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback