7 Mars

Lördag 09.03.07

Jag börjar känna mig färdig, både när det gäller förberedelserna inför resan och rent fysiskt. Jag är helt slut, det har varit full fart de senaste dagarna och jag har inte lyckats sova ens nära på tillräckligt. Idag städade jag undan tidningshögar, vilket visade sig vara som tyngdlyftning, packade klart den stora väskan (så när som på några laddare så klart), organiserade om min bokhylla, städade ur alla mina byrålådor samt rensade på skrivbordet.

Vad mer har jag fått gjort... Köpt presenter till familjen, skaffat nödvändigheter så som tandkräm och schampo och matsäcksmaterial. Jag skulle vilja kunna lägga ned de sista grejerna i väskan men det går inte förrän imorgon. Hur gärna jag än vill packa klart kommer jag utan tvekan vilja ha min borste imorgon.

Jag funderade en del över det där med klädsel. Exempelvis insåg jag hur mycket tunnare min väska skulle vara utan joggingskorna och träningskläderna, men å andra sidan skulle jag med största sannolikhet sakna dem så de måste med. Frågan är bara om jag borde resa med kappan eller jackan... Svårt fråga men jag löser den.

Egentligen hade inte den funderingen något att göra med mina tankar gällande kläder, snarare var jag inne på hur mycket accessoarerna gör. Jag älskar sjalar av alla de slag och har egentligen alldeles för många, ändå fortsätter jag leta efter den ultimata sjalen eftersom jag inte har hittat den. Ännu. Alla har väl sina samlingsobjekt och precis som många andra gillar jag att kolla på skor, men jag är mer förtjust i att titta, prova och bedöma dem än att faktiskt köpa och bära dem. Typiskt för skomakarnas barnbarn.

Anledningen till att det blir helt underligt när jag skriver nu är att jag är övertrött sedan ett par timmar tillbaka. Jag har missat så gott som all friidrott, inklusive Wissmans guldlopp och när jag inte ens blev upprörd över det... Då insåg jag att jag var avtrubbad av trötthet. När jag nu tänker på det har jag inte ätit så mycket heller, jag glömmer alltid bort det när jag är mitt uppe i något, som nu.

Jag borde skicka ett mail om att jag inte borde sitta i valkommittén eftersom jag inte blir kvar i Sverige. Men jag vet inte om jag orkar. Eller om det behövs. Vi får väl se vad som händer.

Jag träffade flickan jag suttit barnvakt åt ett par gånger, hon hade ensamtid med sin mamma (vilket väl innebär att hennes lillebror hade ensamtid med pappan) och skulle pyssla med tejpmålning på biblioteket. Det är något väldigt speciellt med barn och deras uppriktiga, enkla känslor. Jag tror att hon var den enda som sagt att jag inte fick åka. Jag vill inte att någon annan ska säga det, men ändå är jag glad att hon gjorde det.

Det är svårt att vilja vara självständig och samtidigt behövd och älskad. Det är ännu svårare för andra att visa att man är det. Antingen håller de en tillbaka eller också stöter de bort en. Kanske är jag orättvis, men det verkar inte bara vara jag som sett det. Jag måste bara komma ihåg alla andra gånger, och minnas att jag är älskad. Så älskad att de släpper mig och försöker låta bli att kväva mig med känslorna att de inte riktigt vill släppa taget än.

mp3: Oh Horatio - Tiger Lou

Kommentarer
Postat av: Sofia

svar: ja, jag har läst porträtt av en mördare, och jag gillade den boken väldigt mycket. Tyckte den var jätte bra!

Postat av: Zizi

Även om man är säker på att man vill åka iväg och alla stöttar en så är det skönt att höra att det faktiskt finns dom som inte vill att man åker.

Jag har också jättesvårt för att sova, jag tänker alldeles för mycket. Men det är väl sånt man får räkna med när det handlar om något så här stort.

Det låter som bra och vettiga presenter :) Jag har ingen aning om vad jag ska köpa till föräldrarna, det är ju nästan svårare än till barnen :/ men något kommer jag säkert på.

Oj, 200 ha är stort! Jag skulle nog inte klara av att bo på en gård, jag är en storstads flicka :) men är man intresserad så är det säkert spännande :) Det händer nog alltid något där.

Förstår vad du menar, jag längtar också efter att få komma iväg. Mitt liv här o sverige är otroligt vanligt och tråkigt i längden. Jag vill prova något nytt, få nya erfarenheter, upptäcka nya saker. Komma bort från det vanliga lite.

Det där med att vara försiktig i början känner jag igen allt för väl. Jag är likadan. Det tar ett tag innan jag kan slappna av och vara mig själv helt och hållet. Jag är faktiskt lite nervös för hur det kommer gå men jag slappnar väl av förr eller senare när allt lagt sig :) Tanken på att familjen verkar bättre än vad den är ligger hela tiden bak i huvudet på mig. Allt verkar jättebra nu men tänk om...tänk om...tänk om. Jag vet att man inte ska tänka så men man kan ju liksom inte låta bli =/

Allt som har med städning att göra tar alltid lång tid för mig, har ingen aning om varför dock^^

2009-03-07 @ 23:59:53
URL: http://zizi.blogg.se/
Postat av: circus em

jag är också rädd för att bli gammal & glömma bort saker. jag tänker på det jätteofta när jag jobbar (på äldreboende) och det gör så ont i hela mig när de frågar om de har några barn eller vart dom bodde innan dom kom till oss. det är hemskt, det skär nästan på hela insidan.



kärlek

2009-03-08 @ 13:20:49
URL: http://obstinate.blogg.se/
Postat av: Zizi

Du kommer säkert trivas på gården :) Naturen är garanterat härlig där. Jag kan tycka att det är skönt att komma ifrån storstan ibland och åka ut till landet eller så, bara för att få en lugn stund bort från allt buller men jag blir lätt rastlös så jag brukra bara kunna njuta ett par veckor sen måste det hända något spännande^^ Jag gillar att läsa böcker eller bara runt och strosa i en lugn miljö så det känns bra att min familj ändå bor ganska centralt och samtidigt i ett grönområde nära en park. Det passar mig bra :) Kan se mig själv till våren/sommaren sittandes i gräset eller på en bänk i solen med näsan i en bok. Underbart :)

Jag skulle tro att du inte kommer sova så mycket i natt men jag ska hålla tummarna för att du får lite sömn iaf :) Det kan inte vara så lätt att sova med dom nerverna.

Du har nog rätt, mycket låg nog i att det gick så fort för dig, dom hann väl inte reagera. Men nu när det lagt sig så kommer det där avslappnade fram och det känns okej att prata om det. Bättre sent än aldrig :)

Det var väldigt vad du städar och fixar haha. Men sånt behövs ibland. Jag ångrar att jag inte gjorde det oftare när jag bodde i min lägenhet, för det var inte lite som jag kunde slänga när jag flyttade. Fattar inte hur jag kunde samla på mig så mycket! Samma sak med kläderna, 2 fulla svarta sopsäckar skänkte jag bort. Helt otroligt.

Sådär tänker jag hela tiden^^ Idag är det exakt 2 veckor kvar och om 2 veckor idag så har jag varit i Hamburg en timme^^ Gud, det kommer bara bli värre ju närmare jag kommer haha. Du måste vara ett nervvrak nu. Jag är imponderad över att du ens kunde skriva ner en lång kommentar till mig ;P

Ska passa på att önska dig en bra resa ner till Tyskland i morgon, hoppas allt går som det ska :)

2009-03-08 @ 13:43:54
URL: http://zizi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback