Anagram

Varför läser vi?

Inledning

Enda sedan jag var liten har jag älskat böcker och historier. Mina föräldrar berättade alltid godnattsagor för mig och jag har i hela mitt liv varit omgiven av böcker. Så på sätt och vi kan man nog säga att kärleken för en bra berättelse kom med modersmjölken. När jag så småningom blev gammal nog att jag började kunna läsa själv förändrades mitt förhållande till läsning ytterligare. Det utvecklades så att jag fick ett nytt djup i förståelsen i och med att jag kunde finna mitt eget sätt att läsa på. När jag gick på mellanstadiet läste jag mer än en bok om dagen och jag fastnade inte bara för barnböcker utan läste också Sofies Värld och andra mer avancerade böcker redan när jag var i tioårsåldern. Sedan fortsatte utvecklingen när jag började analysera böckerna mer, jag fann delar i dem som jag inte uppmärksammat medan jag läste boken. Men varför läser jag så mycket? Varför föredrar jag att läsa själv istället för att lyssna på en berättelse som jag gjorde när jag var mindre? Och varför läser andra? Det är de frågor jag vill försöka finna svar på.

Avhandling

Nästan alla människor kan på ett eller annat sätt läsa, även om det inte alltid handlar om skriftspråk så åtminstone kroppsspråk eller talspråk som läses och tolkas av hjärnan. Men just nu är jag bara intresserad av läsandet av skriftspråket och där finns det verkligen olika teorier om varför vi läser. Gunnemo presenterar en lång lista på olika anledningar och fördelar med att läsa där man bland annat kan se sådana exempel som avkoppling, människo- och självkännedom, fantasiberikande, bildningsgivande och idébildande. Voltaire talar i sin text på ett mycket ironiskt och bakvänt sätt om hur läsningen hjälper till att skapa individen, den fritänkande människan som inte styrs likt en robot av sin egen okunnighet. Men sedan finns också Niko Kazantzakis bidrag, där man för fram en idé om läsandets fördelar som något mer ogripbart. En sorts verklighetsflykt som är jordbunden utan att för den sakens skull gränsa till sjuklig. Han talar om sin Dante som en ständig följeslagare, en vän som han kan ty sig till och som hjälper honom att för en stund kasta sig ut i drömmens värld och fly verklighetens dystra... verklighet. Och även detta säger Gunnemo är en av anledningarna till, eller följderna av, att vi läser: det blir idealbildande och det är i litteraturen som speciellt unga finner sina hjältar och ideal. Genom deras handlingar lär vi känna och söker efterlikna det de utför, på gott och på ont. Men det finns också en författare som här vände lite på frågan om varför vi läser och istället frågade om vi verkligen läser och vad detta faktiskt innebär. Adler säger att vissa bara skummar igenom en text, medan andra läser den närmast alltför noggrant och därigenom sönderdissekerar den till ett oigenkännligt skal, ett skändat lik av något som en gång hade ett innehåll.

Diskussion

Precis som Adler säger så handlar det inte bara om varför vi läser utan också om hur och vad vi läser, och hur det påverkar oss och vårt sätt att ta in det vi just läst. Om man analyserar en text sönder och samman har man en tendens att sluta med mindre än man började med, ty det är ytterst få texter som klarar så noggrann analysering utan att skaka sönder i molekyler som sedan inte hittar tillbaka till sin ursprungsform. Själv kan jag uppleva det när jag analyserar klassikerna, vissa klarar inte granskningen utan istället för att syna sömmarna slutar det med att man river upp dem en efter en och på så sätt förstör något som hade kunnat vara en god läsupplevelse. För liksom Gunnemo talade om så är inte målet detsamma med alla sorters läsning; avkopplande läsning kan just vara en hyfsat enkel bok utan invecklad intrig, en kioskvältare eller någon lagom spännande deckare. Det behöver inte vara seklets mästerverk eller ens en särskilt välskriven bok så länge man bara finner den intressant nog för stunden. I sådana lägen kan man just vara ute efter en sorts avkopplande, lagom rotad verklighetsflykt efter att ha jobbat hårt under dagen eller så. Voltaire å sin sida verkade fast rotad i sin idé om hur intellektet och fritänkaren skulle födas genom läsning, och då kan man tänka sig att det knappast var avslappningslitteraturen han talade om. Enligt honom ska man alltså fokusera på och på sitt sätt formas av den text man läser, något som ställer stora krav på så väl skribent som läsare. Niemi tar i sin bok Populärmusik från Vittula upp en annan aspekt gällande läsning; nämligen vilken fara denna läsning innebär. På sitt ironiska sätt framställer han läsandet som en drog som sakta men säkert snärjer missbrukaren i sitt nät tills han hjälplöst sprattlande leds mot sin undergång. Läsningen skulle på så sätt också börja med ett lättare, till synes oskyldigt, bruk av enklare litteratur då man ligger hemma och är sjuk eller har tråkigt. Men detta eskalerar sedan till en ohejdad slukning av bok efter bok som så småningom får läsaren att gå under av egen tankeverksamhet och sluta sina dagar på en mentalanstalt.

Nu skulle jag väl inte vilja påstå att läsning är vägen till undergången, men visst har Niemi en poäng även om han har förstorat upp problemet och gett det helt fel proportioner. Det finns olika sorters läsning, så mycket är klart och jag håller med Niemi om att alltför mycket läsning kan ge en del problem då man lätt fastnar i negativa tankegångar eller trasslar in sig i alltför allvarliga frågor, så som existentialismen. Och när man då sitter i sin ensamhet kan detta säkert orsaka problem, det finns en anledning till att ordet grubbla kan ha en negativ klang, så som depressioner om det tillåts fortgå. På så sätt är det bättre att diskutera frågorna med andra efter att ha läst en text eller liknande, man slipper fastna i sina egna tankegångar och kan få in lite nya idéer. Jag har kommit på ett utmärkt ord för vad som annars händer om man bara sitter ensam och grubblar över något, man drabbas nämligen av tankeinavel, det vill säga att det egentligen bara är samma gamla tankar som går runt, runt i en negativ cykel och endast ändrar form en smula. Men viss läsning, i måttlig mängd och blandat med annan aktivitet, tror jag enbart kan vara positiv då den vidgar vyerna och tillåter oss att se att det finns mer i livet än den omedelbara verklighet vi blir medvetna om då vi tittar ut genom vårt fönster.

Jag tror att läsning är något som vi tycker så mycket om just för att vi är uppvuxna med det och när vi var små var det oftast en positiv upplevelse då man fick höra en spännande berättelse samtidigt som man fick lite ensamtid med föräldrarna. Men senare i livet har också andra saker spelat roll, vi vill inte vara sämre informerade än andra i vår omgivning och vi har kommit att vänja oss vid läsning som en sorts respekterad verklighetsflykt. Egentligen kan man säga att det har blivit en fristad då det verkligen är en avkopplingsmetod som man inte klankar ner på hälften så mycket som tv- och film-tittande, istället är det ett tecken på att man är bildad och intellektuell om man läser. Även om det inte är klassiker och tunga verk är det en respektingivande egenskap som folk uppskattar och avundas hos andra, förmågan att kunna läsa och att både ha tid och att göra det bra och ta till sig läsningen. Men i dagens samhälle kan jag tycka att läsandet börjar kännas mer som ett krav i och med alla analyser och liknande som vi i skolan ska göra, man måste hela tiden vara på alerten så någon nöjesläsning finns det inte tid för och det tror jag är en sådan sak som skapar negativa trender. Om läsningen bara blir ett ytterligare stressmoment istället för den avkoppling den är menad att vara skapas en obalans och viljan att läsa även när man inte är tvungen minskar.

Avslutning

Sammanfattningsvis kan man säga att jag inte tror att det finns något universellt svar på varför vi läser. Det är en fråga som var och en måste finna sitt eget svar på och genom att göra det och bli mer medveten om sin egen läsprocess tror jag att man kan få ut ännu mer av sitt läsande, vare sig det handlar om inlärning eller om avkoppling. Själv tror jag att jag föredrar att läsa framför att lyssna eftersom jag då själv kan bestämma berättarrösten och lästakten, men detta är säkerligen inte fallet för alla då vissa verkar föredra att lyssna framför att själva läsa. Men en sak som är säker är att vi nog alla behöver en sorts balans i vår läsning, för som Anne säger till kapten Benwick i Jane Austens roman Övertalningen så bör han kanske inkludera även annan lektyr i sin dagliga läsning då han endast läser poesi, och med tanke på hans lugubra tillstånd knappast någon upplyftande sådan. Vi behöver alla läsa olika sorters texter för att hålla både hjärnan och humöret på topp, en del avslappningsläsning, en del faktaläsning, en del fantasiberikande läsning och så vidare. För genom att läsa olika sorters texter vidgar vi även vår egen förståelse för de olika texterna och får en mer komplett bild av världen samtidigt som vi inte lika lätt riskerar att tråkas ut av att allt följer samma form hela tiden. I olika sorters texter finns olika sorters språk och uttryckssätt använda och sådant är bra hjärngympa för oss alla samtidigt som vi lär oss något nytt om vår omvärld, hur oviktigt det än kan verka vid första anblicken.

Så jag håller fast vid mitt gamla Einstein citat och säger: "Om du vill att dina barn ska bli begåvade så ska du berätta sagor för dem. Om du vill att de ska bli mycket begåvade så berätta ännu fler sagor för dem".