16 Februari
Måndag 09.02.16
På något sätt har jag lyckats missa att det är 2009. Det trots att jag skriver årtalet stup i kvarten, varje dag. Hyfsat störande, men jag kommer över det.
Detta har varit en dagen-efter-dag från början till slut. Jag vaknade inte förrän vid halv två och har sedan dess inte gjort mycket annat än snörvlat, hämtat posten, diskat och promenerat i några timmar. En oproduktiv dag med andra ord. men jag behöver en sån dag, när inget behöver göras och jag bara kan vara. Förut brukade jag aldrig ge mig dagar som idag. Då bröt jag istället samman efter att alltid ha varit på alerten. Några sammanbrott per år fick man räkna med.
Att vara alert och med betyder inte att ha ett fullpressat schema, för något sådant hade jag inte. Eller egentligen hade jag väl det, men det existerade bara i tankarna och inte i almanackan eller så. Därför verkade det som att jag hade tillräckligt med tid att ta det lugnt, men så var aldrig fallet. Jag var alltid på väg, i tankarna höll jag redan på med nästa sak. Funderade över vad som behövde packas, ordnas, tränas på. Och så tränade jag förstås mycket. Varje dag, i några timmar. Inte underligt att mina muskler vägrar försvinna. De fick stimulans nog för ett liv under de där åren.
Jag är dålig på att slappna av. När jag väl haft en dag som den här, då hjärnan har varit för förkyld för att orka tänka ut något i förväg, då inser jag vidden av problemet. Och hur onödigt det egentligen är att ständigt planera allt. Det fungerar ju ändå. Flexibilitet och problemlösning är roligt. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte har pluggat, på saker jag inte ens behöver plugga eftersom det inte gäller en kurs eller något. Det är bara sådant jag har tänkt att jag borde göra. Alla borden, måste och skulle-kunna-möjligheter flyter ihop till en stor gröt och jag blandar ihop ingredienserna. Jag har aldrig varit en finsmakare. Är konsistensen ätbar spelar smaken mig ingen roll.
Nu ska jag återgå till min lata dag som numera är en lat kväll. Har jag tur somnar jag tidigt. Jag har ett par lättsamma tidningar som väntar på att bli lästa. Om jag nu känner för det.
mp3: Seemann - Apocalyptica (feat. Nina Hagen)
På något sätt har jag lyckats missa att det är 2009. Det trots att jag skriver årtalet stup i kvarten, varje dag. Hyfsat störande, men jag kommer över det.
Detta har varit en dagen-efter-dag från början till slut. Jag vaknade inte förrän vid halv två och har sedan dess inte gjort mycket annat än snörvlat, hämtat posten, diskat och promenerat i några timmar. En oproduktiv dag med andra ord. men jag behöver en sån dag, när inget behöver göras och jag bara kan vara. Förut brukade jag aldrig ge mig dagar som idag. Då bröt jag istället samman efter att alltid ha varit på alerten. Några sammanbrott per år fick man räkna med.
Att vara alert och med betyder inte att ha ett fullpressat schema, för något sådant hade jag inte. Eller egentligen hade jag väl det, men det existerade bara i tankarna och inte i almanackan eller så. Därför verkade det som att jag hade tillräckligt med tid att ta det lugnt, men så var aldrig fallet. Jag var alltid på väg, i tankarna höll jag redan på med nästa sak. Funderade över vad som behövde packas, ordnas, tränas på. Och så tränade jag förstås mycket. Varje dag, i några timmar. Inte underligt att mina muskler vägrar försvinna. De fick stimulans nog för ett liv under de där åren.
Jag är dålig på att slappna av. När jag väl haft en dag som den här, då hjärnan har varit för förkyld för att orka tänka ut något i förväg, då inser jag vidden av problemet. Och hur onödigt det egentligen är att ständigt planera allt. Det fungerar ju ändå. Flexibilitet och problemlösning är roligt. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte har pluggat, på saker jag inte ens behöver plugga eftersom det inte gäller en kurs eller något. Det är bara sådant jag har tänkt att jag borde göra. Alla borden, måste och skulle-kunna-möjligheter flyter ihop till en stor gröt och jag blandar ihop ingredienserna. Jag har aldrig varit en finsmakare. Är konsistensen ätbar spelar smaken mig ingen roll.
Nu ska jag återgå till min lata dag som numera är en lat kväll. Har jag tur somnar jag tidigt. Jag har ett par lättsamma tidningar som väntar på att bli lästa. Om jag nu känner för det.
mp3: Seemann - Apocalyptica (feat. Nina Hagen)
Kommentarer
Trackback