18 Januari

Söndag 09.01.18
Att det ska vara så svårt att öppna ögonen. Säga en sak, leva en annan. för att man inte ser. inte ens tittar efter lite grann. helt fast i ovetskapens förlovade illusion. Jag fastnar i mitt eget nät. av måsten, viljor och om. och kritiserar andra som gör detsamma. kanske aldrig inser hur hemskt det är. är det ens hemskt om man inte inser det eller är det som med människor som inte förstår ironi? de lider ju inte av det, men vi som står vid sidan av och ser på och förstår finner det fruktansvärt hemskt. lycklig ovetskap är kanske det man borde sukta efter. det som är värt att eftersträvas.
Boken jag läser får mig på ett underligt domedagshumör. artiklarna och programmen tvingar ut längtan efter kreativitet och genialitet i ljuset. för tidigt. det skrumpnar ihop likt soltorkade tomater. äckligt slemmiga kort sagt.
Irritation verkar ha varit dagens måste. förutom för den som är fullkomligt ovetandes om konformismens nät i hemmet. det är befriande en dag som denna. ändå fortsätter tankarna att mala i en rusande fart. Jag hatar att jag älskar. idag är det så. men jag är tacksam för att det går. ibland blir alla vanor och rutiner bara för mycket. när man plötsligt ser dem utifrån och inser hur onödigt energikrävande de är. att allt skulle kunna vara mycket rakare, enklare och ärligare. är det oärligt om man inte säger som det är men alla ändå vet vad man egentligen menar? allting är skrämmande relativt. jag vill skapa mitt eget liv från mina egna förutsättningar. valen kommer kanske att bli annorlunda och de kommer antagligen att accaptera det, men inte förstå det. trots att det är tack vare deras sätt som de har fötts hos mig. det är underligt hur livsmatematiken fungerar. spelet mellan de tu, hur den buttra blicken inte försvinner förrän allt passar eller hur den ytligt bekymrade rösten längtar efter ögonblicket då det är acceptabelt att ge upp. spelet för gallerierna fortsätter även efter att publiken lämnat salongerna. av gammal vana. som att tron på att något kan ändras aldrig vill dö ut. förhindrar utveckling och förändring. strandad. Jag har det bra. kanske behöver jag bara ha det dåligt ett tag. gå ut i den långsamt fallande snön som knappt syns inifrån och stå där tills fingrarna domnat bort. känna mig levande mitt i allt rus. Alla är på väg. bort. jag vet inte längre skillnaden mellan att falla och att flyga, bägge är att susa genom luften.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback