Tal 1
SKILLNADEN MELLAN RÄTT OCH FEL
– en fråga om den enskilda människan eller universellt delade åsikter?
Det förgångna dömer vi efter rättvisan, det närvarande efter våra egna fördelar.
- François René de Chateaubriand
Jag ska argumentera för att det inte finns något sådant som en universell sanning och för att vi för det mesta handlar på det sätt som vi själva tjänar mest på, om än omedvetet.
Vad som är rätt och fel är inte alltid så lätt att veta och tänk bara efter; hur hade världen sett ut om nazisterna hade vunnit Andra Världskriget och övertygat världen om att deras ideologi var den rätta?
Då hade Förintelsen troligtvis inte ansetts vara så fruktansvärd och omoralisk, snarare tvärtom. Det som skedde i Auschwitz, Bergen-Belsen och de andra koncentrationslägren skulle inte ha varit det yttersta beviset på en reaktion mot en fruktansvärd misär utan ett tecken på den ariska rasens överlägsenhet, man skulle vallfärda dit likt religiösa gör till Jerusalem och Mecka.
Och ta 11:e september. Idag var det exakt fem år sedan flygplanen kapades och flög in i tvillingtornen. Enligt al-Quaida anhängare var det inte ”fel” att utföra den attacken, det är bara enligt andra, icke-anhängare som det de gjorde var omoraliskt och hemskt.
Vad hade hänt om de istället hade frälst världen? Eller om de hade fått med sig alla utom amerikanerna på sin sida? Då skulle attackerna mot USA troligtvis ha resulterat i ännu fler dödsoffer och om al-Quaida hade segrat skulle ingen ha talat om attackerna mot amerikanerna som något fruktansvärt fel.
Allt handlar alltså om våra egna intressen i frågan. De flesta sympatiserar mer med USA än med en självmordsbombar-producerande arabisk extremistgrupp och därför tar vi amerikanernas parti och fördömer attacken, skickar soldater till Afghanistan och erbjuder stora summor för information som kan leda till al-Quaida ledarnas gripanden.
När det däremot är så att en händelse ligger längre tillbaka i tiden, mycket längre tillbaka, kanske vi kan börja erkänna att våra föregångare valde fel. Ett exempel på det är korstågen.
Det är först på senare tid som debatten angående korstågen har tagit fart och man har kommit fram till att det kanske var ett onödigt blodbad trots allt.
Men de skedde under medeltiden och startades mer eller mindre av påven, ändå dröjde det enda fram tills (den 29:e juni) 2004 innan en påve, Johannes Paulus II officiellt bad om ursäkt för dem.
Det tar alltså lång tid innan vi kan se på en händelse med klara ögon. Det vet de flesta som någon gång har, så att säga, talat i vredesmod och sagt saker som de senare har ångrat. Oftast har det då gällt mindre saker men ändå kan man inte tänka klart medan man är mitt i problemet.
Samma sak gäller större saker, så som krig. Jag tror inte att alla tyskar nödvändigtvis sympatiserade med nazisterna, och inte ens alla nazister gillade allt vad som skedde under Förintelsen, det märks klart i alla vittnesutsagor och på alla listor över soldater och arier som blev dödade för att de hade en åsikt som inte överensstämde med nazismen så som Hitler såg den.
Men samtidigt: de visste troligtvis inte allt vad som pågick och även om de gjorde det så hade många barn, föräldrar eller andra att försörja och ta hand om. Man ville inte riskera sitt eget liv, eller sin familjs så man teg och vissa inbillade sig säkert att det trots allt var bäst det som skedde.
Det blev ju färre som skulle dela på maten och så slapp man se ”en massa” rika judar som vandrade omkring och fick en själv att känna sig mindre värd, som en trashank och en fattiglapp.
Efteråt, när det kom ut bilder på utmärglade judar som inte var mer än skinn och ben, var det nog många som våndades över att de inte hade agerat och gjort något. Men då var det redan för sent och de gick vidare med sina liv, eftersom de fortfarande hade en familj att ta hand om.
Överlevnadsinstinkten är en mycket komplex drift och den kan till och med få oss att bortse från vad som väl kan kallas vårt förnuft och vårt samvete, när det kommer till vad som är rätt eller fel.
För ingen kan egentligen säga att en sak, en handling eller liknande är rätt och de kan inte heller säga att den är fel. Förutom i matte och andra skolämnen där svaren redan har blivit bestämda på förhand. Sanningen ligger i betraktarens ögon skulle man nog kunna säga och med sanningen menas då det som är ”rätt”.
Allt som oftast verkar det som att överlevnadsinstinkten övergår till en annan känsla, nämligen egennyttan, och man börjar fundera på vilket val man skulle tjäna mest på.
När folk i allmänhet pratar om att man ska kunna ”väga fördelarna mot nackdelarna” och se vilket som är tyngst så är det en positiv egenskap att ha. Men när man pratar om egoism, som egentligen är samma sak, bara sagt mer exakt, så får det en negativ laddning.
Ändå handlar de flesta i linje med vad de tjänar mest på. Tror du kanske att säg, Göran Persson skulle vilja att socialdemokraterna höjde fastighetsskatten, med tanke på vilket enormt hus han har och vilka ökade kostnader det skulle innebära för honom?
Samma sak gäller för de flesta andra människor också. Hur många skulle vilja tala aktivt för en förändring som de själva skulle förlora på?
Egentligen är det väl avvägningen mellan konsekvenserna och fördelarna som man menar när man talar om att ha ett ”sunt förnuft” eller ”vanligt bondförnuft” som det också kallas. För det är ju det vi menar, att om man går med på något som man förlorar till exempel pengar på så har man inte använt sig av sitt förnuft utan låtit känslorna styra.
Det gäller även om man har gjort en god gärning, så som att skicka pengar som egentligen skulle gå till hyran till tsunamikatastrofens offer. Folk menar då på att man inte tänkt tillräckligt noga på konsekvenserna och inte använt sitt förnuft.
Hur man än vrider och vänder på det så är det ett faktum att historien skrivs av segrarna, och det är bara deras syn på händelserna som vi kan basera våra egna teorier om huruvida något var rätt eller fel. Det finns ingen universell sanning, inget som är rätt enligt allt och alla och inga lagar eller regler som har funnits i evig tid. Allt ändras beroende på tid, plats och situation och det finns inget fel i att se till vad som gynnar en själv så länge det inte innebär att någon annan får lida i onödan, för i slutänden är det allt vi kan göra, att se till att vi själva klarar oss och om det är möjligt hjälpa någon annan.
– en fråga om den enskilda människan eller universellt delade åsikter?
Det förgångna dömer vi efter rättvisan, det närvarande efter våra egna fördelar.
- François René de Chateaubriand
Jag ska argumentera för att det inte finns något sådant som en universell sanning och för att vi för det mesta handlar på det sätt som vi själva tjänar mest på, om än omedvetet.
Vad som är rätt och fel är inte alltid så lätt att veta och tänk bara efter; hur hade världen sett ut om nazisterna hade vunnit Andra Världskriget och övertygat världen om att deras ideologi var den rätta?
Då hade Förintelsen troligtvis inte ansetts vara så fruktansvärd och omoralisk, snarare tvärtom. Det som skedde i Auschwitz, Bergen-Belsen och de andra koncentrationslägren skulle inte ha varit det yttersta beviset på en reaktion mot en fruktansvärd misär utan ett tecken på den ariska rasens överlägsenhet, man skulle vallfärda dit likt religiösa gör till Jerusalem och Mecka.
Och ta 11:e september. Idag var det exakt fem år sedan flygplanen kapades och flög in i tvillingtornen. Enligt al-Quaida anhängare var det inte ”fel” att utföra den attacken, det är bara enligt andra, icke-anhängare som det de gjorde var omoraliskt och hemskt.
Vad hade hänt om de istället hade frälst världen? Eller om de hade fått med sig alla utom amerikanerna på sin sida? Då skulle attackerna mot USA troligtvis ha resulterat i ännu fler dödsoffer och om al-Quaida hade segrat skulle ingen ha talat om attackerna mot amerikanerna som något fruktansvärt fel.
Allt handlar alltså om våra egna intressen i frågan. De flesta sympatiserar mer med USA än med en självmordsbombar-producerande arabisk extremistgrupp och därför tar vi amerikanernas parti och fördömer attacken, skickar soldater till Afghanistan och erbjuder stora summor för information som kan leda till al-Quaida ledarnas gripanden.
När det däremot är så att en händelse ligger längre tillbaka i tiden, mycket längre tillbaka, kanske vi kan börja erkänna att våra föregångare valde fel. Ett exempel på det är korstågen.
Det är först på senare tid som debatten angående korstågen har tagit fart och man har kommit fram till att det kanske var ett onödigt blodbad trots allt.
Men de skedde under medeltiden och startades mer eller mindre av påven, ändå dröjde det enda fram tills (den 29:e juni) 2004 innan en påve, Johannes Paulus II officiellt bad om ursäkt för dem.
Det tar alltså lång tid innan vi kan se på en händelse med klara ögon. Det vet de flesta som någon gång har, så att säga, talat i vredesmod och sagt saker som de senare har ångrat. Oftast har det då gällt mindre saker men ändå kan man inte tänka klart medan man är mitt i problemet.
Samma sak gäller större saker, så som krig. Jag tror inte att alla tyskar nödvändigtvis sympatiserade med nazisterna, och inte ens alla nazister gillade allt vad som skedde under Förintelsen, det märks klart i alla vittnesutsagor och på alla listor över soldater och arier som blev dödade för att de hade en åsikt som inte överensstämde med nazismen så som Hitler såg den.
Men samtidigt: de visste troligtvis inte allt vad som pågick och även om de gjorde det så hade många barn, föräldrar eller andra att försörja och ta hand om. Man ville inte riskera sitt eget liv, eller sin familjs så man teg och vissa inbillade sig säkert att det trots allt var bäst det som skedde.
Det blev ju färre som skulle dela på maten och så slapp man se ”en massa” rika judar som vandrade omkring och fick en själv att känna sig mindre värd, som en trashank och en fattiglapp.
Efteråt, när det kom ut bilder på utmärglade judar som inte var mer än skinn och ben, var det nog många som våndades över att de inte hade agerat och gjort något. Men då var det redan för sent och de gick vidare med sina liv, eftersom de fortfarande hade en familj att ta hand om.
Överlevnadsinstinkten är en mycket komplex drift och den kan till och med få oss att bortse från vad som väl kan kallas vårt förnuft och vårt samvete, när det kommer till vad som är rätt eller fel.
För ingen kan egentligen säga att en sak, en handling eller liknande är rätt och de kan inte heller säga att den är fel. Förutom i matte och andra skolämnen där svaren redan har blivit bestämda på förhand. Sanningen ligger i betraktarens ögon skulle man nog kunna säga och med sanningen menas då det som är ”rätt”.
Allt som oftast verkar det som att överlevnadsinstinkten övergår till en annan känsla, nämligen egennyttan, och man börjar fundera på vilket val man skulle tjäna mest på.
När folk i allmänhet pratar om att man ska kunna ”väga fördelarna mot nackdelarna” och se vilket som är tyngst så är det en positiv egenskap att ha. Men när man pratar om egoism, som egentligen är samma sak, bara sagt mer exakt, så får det en negativ laddning.
Ändå handlar de flesta i linje med vad de tjänar mest på. Tror du kanske att säg, Göran Persson skulle vilja att socialdemokraterna höjde fastighetsskatten, med tanke på vilket enormt hus han har och vilka ökade kostnader det skulle innebära för honom?
Samma sak gäller för de flesta andra människor också. Hur många skulle vilja tala aktivt för en förändring som de själva skulle förlora på?
Egentligen är det väl avvägningen mellan konsekvenserna och fördelarna som man menar när man talar om att ha ett ”sunt förnuft” eller ”vanligt bondförnuft” som det också kallas. För det är ju det vi menar, att om man går med på något som man förlorar till exempel pengar på så har man inte använt sig av sitt förnuft utan låtit känslorna styra.
Det gäller även om man har gjort en god gärning, så som att skicka pengar som egentligen skulle gå till hyran till tsunamikatastrofens offer. Folk menar då på att man inte tänkt tillräckligt noga på konsekvenserna och inte använt sitt förnuft.
Hur man än vrider och vänder på det så är det ett faktum att historien skrivs av segrarna, och det är bara deras syn på händelserna som vi kan basera våra egna teorier om huruvida något var rätt eller fel. Det finns ingen universell sanning, inget som är rätt enligt allt och alla och inga lagar eller regler som har funnits i evig tid. Allt ändras beroende på tid, plats och situation och det finns inget fel i att se till vad som gynnar en själv så länge det inte innebär att någon annan får lida i onödan, för i slutänden är det allt vi kan göra, att se till att vi själva klarar oss och om det är möjligt hjälpa någon annan.
Kommentarer
Trackback