Mål 3:2

KANTIANISMEN

[7. Reflektion och värdering: Anser du att matematiker har en apriorisk kunskap, som inte behöver några observationer?]

Nej, jag tror inte på att matematiker skulle ha någon sorts apriorisk kunskap eftersom allt baseras på observationer. Som barn lär man sig multiplikationstabeller, något som man knappast annars skulle bekymra sig med om det inte vore för skolan. Även våra förfäder måste från början ha lärt sig och kommit på de räknesätt vi har nu genom observationer; först att det finns olika stora mängder av saker och ting och att det då skulle underlätta livet att ge dem ett system som direkt visar hur stor en mängd är (något som än idag finns i form av att de flesta av oss relaterar ord som "några" till ett ungefärligt antal). Sedan kan någon ha upptäckt ett mönster som ledde till addition, subtraktion och så vidare. Till saken hör att allt detta är beroende av observationer som sätter igång tankeverksamheten. Vi lär oss allt från start eftersom vi redan som små omges av matematiken då människan har gjort den till en stor del av vardagen. Men den är absolut ingen apriorisk kunskap då ingen kan den utan någon yttre påverkan alls; det krävs att man läser/ser/hör eller på annat sätt observerar exempel där matematiken är inblandad, om inte i tal-form så just i form av olika stora mängder som i hjärnan ordnas enligt en skala som vi har kommit att forma till en vetenskap: matematiken. Att observera något behöver inte innebära exkursioner eller tredimensionella former; tal som står skrivna på ett papper i en viss ordning räcker för att det ska vara en observation och finns det inte en anledning att man i skolan ofta börjar räkna med olika antal äpplen eller liknande? Jo, för att ett barn ska kunna se det (förändringen i antal) med egna ögon - observera det. Ren matematik är inget annat en ett system som är menat att vara ofelbart och säkert genom att det organiserar saker och ting för att skapa en illusion av ordning i en värld som sällan är så välordnad som människan skulle önska. Vi behöver ordningen, förutsägbarheten och när vi inte kan få den av omvärlden direkt finner vi sätt att försöka kalkylera världen och på så sätt tvinga den att forma sig efter vår ordning. Men är det inte intressant hur ofta våra teorier och förutsägelser inte fungerar i verkligheten, så som vid naturkatastrofer och annat; vi har haft tusentals år på oss att utveckla vår "siarförmåga" men ändå har vi inte lyckats tvinga in naturen i vår ordning. Man undrar ju vem som i slutänden förlorar mest....

[20. Reflektion och värdering: Anser du att taoismen likaväl kunde ha skapats i Sverige som i Kina?]

Jag tror inte alls att taoismen skulle ha kunnat tillkomma i Sverige, inte om historien inte hade förändrats. Anledningen till det är att jag tror att det finns en stor skillnad i sättet att tänka mellan Sverige och Kina är relativt stor vilket beror på såväl språkens olikheter men även samhället då de tillsammans skapar en sorts gemensam värdegrund för ett folk. Jag tror i allmänhet att likheter på personlighetsnivån också kan ha ett samband med geografisk närhet. Givetvis är det inte så i alla fall men jag tror att personer som umgås mycket ofta även får liknande värderingar (inom en viss gräns) eftersom man känner till samma ämnen och diskuterar dem mer så att man kan ta ställning i olika frågor. Samma eller liknande erfarenheter ger liknande värderingar eftersom man både får ta ställning och samtidigt höra andras åsikter. Samma sak kan sedan ske på en ort; lokaltidningen ger människor på orten en möjlighet att bli insatta i samma frågor och därmed skapa sig en åsikt. Och sedan är det likadant inom ett land, en kontinent och så vidare. Jag tror nämligen att erfarenheter är grunden till värderingar och det är troligare att personer som geografiskt sett är närmare varandra också har liknande erfarenheter. Därför blir skillnaderna i tänkande och värderingar lätt stora mellan olika länder. I vissa blir hedern högt prioriterad, i andra länder prioriterar man materiell rikedom högre och så vidare. Språket ger dessutom en extra dimension till tankarna och skapar nya möjligheter; detta märker man ofta när man läser en österländsk bok/text som har översatts till svenska. Jag anser själv att kinesiska böcker som har översatts till svenska har ett helt annat uttryckssätt och på något sätt är språket mer svävande även på svenska, till skillnad från böcker som har skrivits på svenska vilka oftast blir mycket mer jordnära. Vissa språk är helt enkelt mer rationella och är inte heller lika beroende av olika tonlägen, rytmer och liknande som andra är. Jag är inte överraskad att taoismen är kinesisk eftersom den på något sätt stämmer överens med språket och dess flytande form. Kristna riktningar så som protestantismen är däremot mycket mer svensk till sättet eftersom svenskan och tyskan/germanskan inte är så olika alls. Men jag tror att en hel del skillnader håller på att mildras eller helt suddas ut i och med globaliseringen som tillåter oss att dela tankar och erfarenheter med människor på andra sidan jordklotet vilket också kan göra att våra värderingar ligger närmare deras än vår omgivnings. I och med att fler också kan kommunicera med varandra lägger man sig i slutänden till med ett annat sorts språk. Orden kanske fortfarande är svenska men något i talet antyder närvaron av andra språk, ofta exempelvis engelska.

[22. Reflektion och värdering: Anser du att vi lever i olika världar eller skapar vi samma värld?]

Jag tror att alla människor lever i sin egen värld och att det inte finns två personer som lever i exakt samma värld. Detta är eftersom vi för det första ser världen ur olika vinklar och vi rent fysiskt inte kan se samma värld på exakt samma sätt samtidigt; vi har inte heller samma verktyg att se på samma sätt då vi rent fysiskt inte har samma höjd, stavar och tappar (i ögonen) och inte heller är på samma humör. För humöret påverkar i allra högsta grad hur man ser på världen; pessimister och optimister ser absolut inte samma sak eftersom den inte har samma innebörd för dem. Samma sak gäller för alla oss andra, vare sig vi alla vore optimister eller ej, vi kan inte se samma värld och därför kan vi inte heller leva i samma värld. Att leva i samma värld vore ju att säga att alla känner till allting och alla som existerar; för i min värld existerar inte någon eller något som jag inte känner till. Visst, jag vet att det finns barn i Afrika och alltså gör det också det. Men om jag inte visste att det finns en person som heter Anders i Sigtuna, då skulle han inte finnas i min värld. Att vi rent fysiskt skulle leva i samma värld är kanske möjligt, men frågan är om det ändå vore samma värld då den ser olika ut för oss alla. Om ingen ser världen på samma sätt så kan det väl inte heller vara en enda, enhetlig värld som vi alla lever i? Jag tycker inte det. Och den största anledningen till att vi aldrig kan leva i samma värld är ju att vi grundar vår världsbild, vår värld, på våra erfarenheter och kunskaper om den. Utan erfarenheter - ingen värld. Men i och med att vi på något sätt kan känna att det finns något så kan vi också skapa oss en värld. Utan erfarenhet och närvaro finns det ingen värld.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback