Mål 2:1
VAD ÄR VÄRDE?
[6. Reflektion och värdering: Anser du att du själv väljer dina handlingar och moraliska val med din intelligens? Eller är det känslorna som styr?]
Jag tror att alla människor bygger upp en sorts moralisk grund att stå på mycket tidigt och att det till stor del är det vi gör när vi ifrågasätter och är nyfikna på olika saker i världen. Barn är mycket observanta och lär sig snabbt känna av olika stämningar och konsekvenser av olika handlingar. Det är på detta sätt de lär sig att det exempelvis inte är värt att lägga handen på en varm spisplatta eftersom det kort sagt kostar mer än det är värt. Sedan använder man denna grund och fortsätter att bygga på dem genom de erfarenheter som man lär sig av under fortsättningen av livet. Alltså använder vi intelligensen för att avgöra om något är värt en viss uppoffring eller inte och detta avgör hur vi kommer att handla i en viss situation. Det är dock inte säkert att vi skulle handla likadant om vi hamnade i samma situation i ett annat skede av livet eftersom de yttre förutsättningarna då kan ha skiftat och uppoffringen inte känns lika hemsk. Men ibland kan vi inte tänka logiskt och agera baserat på förnuftet utan istället sätter känslorna in och tar över kontrollen. Detta verkar främst ske i stressade, pressade eller andra strakt emotionella situationer och då är det närmast som att grottmänniskan i oss alla tar över; det gäller att slåss eller fly. Reptilhjärnan och den "moral" som den har samlat på sig genom år av evolution använder gamla kunskaper och försöker applicera dem på nya områden. Men även om dessa reaktioner säkerligen var guld värda när man mötte ett gigantiskt byte som bestämt sig för att byta roller, så är det inte alltid lika passande när man är stressad inför ett stort prov eller liknande. Att fly undan dem fungerar nämligen inte tillnärmelsevis så bra som att fly undan en stor och hungrig best. Men så länge man håller sig borta från stressade situationer så tror jag ändå att det är intelligensen som styr de val man gör, men det gäller att komma ihåg att intelligensen egentligen bara räknar ut en ekvation - och svarar med den reaktion som ger ett positivt värde - som baseras på de värden vi sätter på olika saker, situationer, personer och allt annat vi känner till. Vi baserar våra livsval på de värdetabeller vi sätter upp och följer sedan dessa tills vi upptäcker att något inte stämmer och vi tvingas omvärdera just det.
[13. Reflektion och värdering: Anser du att biologin tvingar oss till vissa val, att vi inte alls har så stora valmöjligheter?]
Jag tror att människan i viss mån har en grundmoral som är baserad på våra förfäders upplevelser och evolutionens gång. Dessa är de vi kallar för reflexer, och ett exempel på dem är det sätt på vilket vi reagerar i pressade situationer. Många beter sig då helt annorlunda än vad de normalt sätt brukar göra och detta skyller jag helt och hållet på evolutionen. De som är svaga fysiskt reagerar ofta med att försöka fly medan starka slåss och går på defensiven, precis som det kunde ha sett ut bland neandertalarna. Jag tror dock inte att alla är förprogrammerade på samma sätt och det är det som skapar problem vid lagstiftning och annat; vi har helt enkelt olika värdegrunder och moral. Det som jag finner rätt kan någon annan tycka är fel och vice versa. Men vår moral och värdetänkande är inte helt förutbestämt utan formas även under vår levnadstid då vi utsätts för olika situationer och ser hur olika handlingssätt (baserade på moralen) fungerar. Ibland upptäcker man att det inte alls blir som man hade tänkt sig och då tvingas man se över sina tankar om rätt och fel och därmed ändras värdegrunden. Detta märks ju klart inom olika religiösa grenar; vissa anser att det är fel att äta griskött, andra kött överhuvudtaget och så vidare. Detta är inte baserat på en allmän, förprogrammerad moral utan snarare något som man har lärt sig av omgivningen under uppväxten eller av egna erfarenheter. Många kan agera på samma sätt men av helt olika anledningar och ha mycket olika moraliska värderingar. Det finns inga val som görs på samma sätt, av samma anledning, av alla människor och därför kan vi inte ha en enda, fullt ut allmängiltig moralisk värdegrund baserad på vare sig biologi eller gemenskap. Vi kan enas om delar, men inte om allt, och de flesta värderingar man delar med andra verkar snarare baserade på social gemenskap och kulturella värderingar än på biologisk förprogrammering.
[22. Reflektion och värdering: Anser du att du kan skapa ett gott liv genom klok bedömning och smart vilja?]
Jag tycker utan tvekan att man kan skapa sig ett gott liv genom att på ett klokt sätt bedöma situationer och möjligheter och använda sig av viljan på ett smart sätt. Detta är möjligt eftersom man genom att se på värdet likt något som en ekvation där man adderar och subtraherar olika faktorer som spelar in. Enligt mitt sätt att se på värden är inte en sak lika mycket värd hela tiden; tvärtom är den enbart värd något i förhållande till annat. Givetvis skulle allt vara värdelöst om det inte fanns något annat än just det, meningen och värdet hos något dyker upp först när det finns något att jämföra det med. Man måste hela tiden kunna avgöra vilka beslut som gynnar en själv mest, och då finns det åtskilliga faktorer att räkna in. Det är de människor som är duktiga på detta som ofta lyckas bäst; de behöver inte vara smartast eller bli rikast, men de lyckas skapa sig själva ett bra liv eftersom de är duktiga på att värdera olika situationer. En person som är dålig på exempelvis riskkalkylering kommer troligtvis att spela bort de pengar som han eller hon har då de värderar möjligheten att vinna högre än det liv de lever för stunden. Allt handlar om avvägningar och värderingar; att kunna kalkylera och analysera så att man lär sig av sina misstag, för misstag kommer ingen undan eftersom vi hela tiden tvingas värdera saker mot varandra och emellanåt misslyckas och väljer fel då vi missar att räkna in någon faktor.
[6. Reflektion och värdering: Anser du att du själv väljer dina handlingar och moraliska val med din intelligens? Eller är det känslorna som styr?]
Jag tror att alla människor bygger upp en sorts moralisk grund att stå på mycket tidigt och att det till stor del är det vi gör när vi ifrågasätter och är nyfikna på olika saker i världen. Barn är mycket observanta och lär sig snabbt känna av olika stämningar och konsekvenser av olika handlingar. Det är på detta sätt de lär sig att det exempelvis inte är värt att lägga handen på en varm spisplatta eftersom det kort sagt kostar mer än det är värt. Sedan använder man denna grund och fortsätter att bygga på dem genom de erfarenheter som man lär sig av under fortsättningen av livet. Alltså använder vi intelligensen för att avgöra om något är värt en viss uppoffring eller inte och detta avgör hur vi kommer att handla i en viss situation. Det är dock inte säkert att vi skulle handla likadant om vi hamnade i samma situation i ett annat skede av livet eftersom de yttre förutsättningarna då kan ha skiftat och uppoffringen inte känns lika hemsk. Men ibland kan vi inte tänka logiskt och agera baserat på förnuftet utan istället sätter känslorna in och tar över kontrollen. Detta verkar främst ske i stressade, pressade eller andra strakt emotionella situationer och då är det närmast som att grottmänniskan i oss alla tar över; det gäller att slåss eller fly. Reptilhjärnan och den "moral" som den har samlat på sig genom år av evolution använder gamla kunskaper och försöker applicera dem på nya områden. Men även om dessa reaktioner säkerligen var guld värda när man mötte ett gigantiskt byte som bestämt sig för att byta roller, så är det inte alltid lika passande när man är stressad inför ett stort prov eller liknande. Att fly undan dem fungerar nämligen inte tillnärmelsevis så bra som att fly undan en stor och hungrig best. Men så länge man håller sig borta från stressade situationer så tror jag ändå att det är intelligensen som styr de val man gör, men det gäller att komma ihåg att intelligensen egentligen bara räknar ut en ekvation - och svarar med den reaktion som ger ett positivt värde - som baseras på de värden vi sätter på olika saker, situationer, personer och allt annat vi känner till. Vi baserar våra livsval på de värdetabeller vi sätter upp och följer sedan dessa tills vi upptäcker att något inte stämmer och vi tvingas omvärdera just det.
[13. Reflektion och värdering: Anser du att biologin tvingar oss till vissa val, att vi inte alls har så stora valmöjligheter?]
Jag tror att människan i viss mån har en grundmoral som är baserad på våra förfäders upplevelser och evolutionens gång. Dessa är de vi kallar för reflexer, och ett exempel på dem är det sätt på vilket vi reagerar i pressade situationer. Många beter sig då helt annorlunda än vad de normalt sätt brukar göra och detta skyller jag helt och hållet på evolutionen. De som är svaga fysiskt reagerar ofta med att försöka fly medan starka slåss och går på defensiven, precis som det kunde ha sett ut bland neandertalarna. Jag tror dock inte att alla är förprogrammerade på samma sätt och det är det som skapar problem vid lagstiftning och annat; vi har helt enkelt olika värdegrunder och moral. Det som jag finner rätt kan någon annan tycka är fel och vice versa. Men vår moral och värdetänkande är inte helt förutbestämt utan formas även under vår levnadstid då vi utsätts för olika situationer och ser hur olika handlingssätt (baserade på moralen) fungerar. Ibland upptäcker man att det inte alls blir som man hade tänkt sig och då tvingas man se över sina tankar om rätt och fel och därmed ändras värdegrunden. Detta märks ju klart inom olika religiösa grenar; vissa anser att det är fel att äta griskött, andra kött överhuvudtaget och så vidare. Detta är inte baserat på en allmän, förprogrammerad moral utan snarare något som man har lärt sig av omgivningen under uppväxten eller av egna erfarenheter. Många kan agera på samma sätt men av helt olika anledningar och ha mycket olika moraliska värderingar. Det finns inga val som görs på samma sätt, av samma anledning, av alla människor och därför kan vi inte ha en enda, fullt ut allmängiltig moralisk värdegrund baserad på vare sig biologi eller gemenskap. Vi kan enas om delar, men inte om allt, och de flesta värderingar man delar med andra verkar snarare baserade på social gemenskap och kulturella värderingar än på biologisk förprogrammering.
[22. Reflektion och värdering: Anser du att du kan skapa ett gott liv genom klok bedömning och smart vilja?]
Jag tycker utan tvekan att man kan skapa sig ett gott liv genom att på ett klokt sätt bedöma situationer och möjligheter och använda sig av viljan på ett smart sätt. Detta är möjligt eftersom man genom att se på värdet likt något som en ekvation där man adderar och subtraherar olika faktorer som spelar in. Enligt mitt sätt att se på värden är inte en sak lika mycket värd hela tiden; tvärtom är den enbart värd något i förhållande till annat. Givetvis skulle allt vara värdelöst om det inte fanns något annat än just det, meningen och värdet hos något dyker upp först när det finns något att jämföra det med. Man måste hela tiden kunna avgöra vilka beslut som gynnar en själv mest, och då finns det åtskilliga faktorer att räkna in. Det är de människor som är duktiga på detta som ofta lyckas bäst; de behöver inte vara smartast eller bli rikast, men de lyckas skapa sig själva ett bra liv eftersom de är duktiga på att värdera olika situationer. En person som är dålig på exempelvis riskkalkylering kommer troligtvis att spela bort de pengar som han eller hon har då de värderar möjligheten att vinna högre än det liv de lever för stunden. Allt handlar om avvägningar och värderingar; att kunna kalkylera och analysera så att man lär sig av sina misstag, för misstag kommer ingen undan eftersom vi hela tiden tvingas värdera saker mot varandra och emellanåt misslyckas och väljer fel då vi missar att räkna in någon faktor.
Kommentarer
Trackback