Gemenskap
Midnattsmässa. Jag är inte extremt kyrklig av mig och det är sällan jag går på en mässa eller gudstjänst men midnattsmässan, eller änglamässan, missar jag helst inte. Dels är den ett skönt avslut på julaftonen och dels är den väldigt fin i sin traditionella stil. Normalt sett föredrar jag att gå till kyrkan när inget är på gång, eller på en konsert emellanåt, men just den här mässan har fångat mig. Så har det varit ända sedan första gången då jag gick av tvång under konfirmandtiden. Jag minns fortfarande hur jag kom tidigare eftersom min skjuts sjöng i kören och skulle vara där för att repa. Själv satt jag uppe på läktaren och hade tagit med mig CD-spelaren och lyssnade på min nya Metallica skiva. Jag hade på mig ett nytt par örhängen och halsband, ett set som jag fortfarande älskar. Det som fångade mig då var lugnet och öppenheten, alla är välkomna och det är avslappnat och gemytligt. Det går knappt att beskriva och ibland blir jag så frustrerad när jag pratar med ateister. Inte för att de inte tror men för att de vägrar lyssna eller acceptera. Det gäller inte alla men vissa. Jag tycker själv att det är upp till var och en om man tror, eller vad man tror på. Det är inte det som är det viktigaste. Att acceptera sådant är inga problem för mig, men att inte själv bli accepterad bara för att jag tror på något, det känns sårande.
Jag tror inte på en gubbe med långt skägg som lever på ett moln. Jag vet inte själv riktigt vad det är jag tror på men jag vet att jag tror och sedan får resten utvecklas därifrån. Att säga att jag tror på Gud känns inte fel, för vem kan säga vad Gud är? Varför tror alla att man följer bibeln till punkt och pricka bara för att man är kristen? Jag följer inget till punkt och pricka, skulle det ha varit meningen tror jag inte att jag skulle ha förmågan att tänka för mig själv, att ha ett sunt förnuft. Allt är relativt, allt kan tolkas på olika sätt. Det är själva idén om man frågar mig. Jag kan känna igen min tro i de flesta andra, buddhism likväl som naturreligionerna. Visst finns det skillnader också, men mycket av kärnan är densamma.
Min plan var inte att skriva ett religiöst inlägg, men vissa saker är svåra att styra och tankarna är en sådan sak.
Jag tror inte på en gubbe med långt skägg som lever på ett moln. Jag vet inte själv riktigt vad det är jag tror på men jag vet att jag tror och sedan får resten utvecklas därifrån. Att säga att jag tror på Gud känns inte fel, för vem kan säga vad Gud är? Varför tror alla att man följer bibeln till punkt och pricka bara för att man är kristen? Jag följer inget till punkt och pricka, skulle det ha varit meningen tror jag inte att jag skulle ha förmågan att tänka för mig själv, att ha ett sunt förnuft. Allt är relativt, allt kan tolkas på olika sätt. Det är själva idén om man frågar mig. Jag kan känna igen min tro i de flesta andra, buddhism likväl som naturreligionerna. Visst finns det skillnader också, men mycket av kärnan är densamma.
Min plan var inte att skriva ett religiöst inlägg, men vissa saker är svåra att styra och tankarna är en sådan sak.
Kommentarer
Trackback