Kola

Julen är min favorithögtid på året. Det har inget med presenter att göra, själva paketöppningen har jag alltid sett som något av en antiklimax även om jag älskar att leta julklappar till andra. Nej, det är allt runtomkring det som fascinerar mig. Alla som kommer hem över jul och träffas på stan, pysslet och lugnet, midnattsmässan i kyrkan, glädjen och skratten. Allt det tilltalar mig, framförallt för att folk känns mer kreativa än normalt. Runt jul är det okej att inte följa rutinerna, man kan vara lite galen utan att någon tittar snett på en. Det är otroligt befriande. Samtidigt finns alltid risken att man förväntas följa gamla mönster, men det har jag redan diskuterat till vansinne så jag tror att jag släpper ämnet. För den här gången.

Just nu känns det som att jag mestadels sover dygnet runt och även om jag inte gillar det (precis som jag ogillar förkylningen som orsakar det) så finns det ändå något jag uppskattar. Nämligen det att jag inte orkar ta itu med allt utan bara sitter och lutar mig tillbaka och för en gångs skull faktiskt vägrar ställa upp. Tidigare har jag alltid velat göra allt så jag har inte haft något behov av det, men det är skönt att se allt ur en ny vinkel. Och inse att jorden inte går under bara för att jag låter bli att göra något. Min risgrynsgröt står ändå på bordet, tack vare en vänlig mor, och familjen älskar mig. Ibland måste jag bara bli påmind om det, så att det inte bara är på det sättet i teorin utan även i praktiken.

Nästa jul skulle jag vilja tillbringa ensam, eller med någon vän. Utan krav, kanske också utan pynt och presenter. Bara att få gå omkring och njuta av julen, av människorna. Det är vad jag skulle önska mig. Därför tänker jag också försöka uppskatta den här julen som kan tänkas bli den sista jag firar hemma på ett tag. Jag älskar min familj. Jag älskar dem till vansinne, på gott och på ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback