Saint-Saëns

Det finns något så vackert i klassisk musik. När den sjungs bara några meter ifrån den plats där man tillfälligt befinner sig. En hård kyrkbänk och de obehag den medför trotsas för att få höra dessa toner ömsom sväva, ömsom slå mot trumhinnorna. Det finns potential och det är så skönt att höra den. Innan det har gjorts perfekt och hyllats in absurdum. Jag känner mig bildad. Ibland alltför väl. Speciellt när jag hör hur jag själv låter. Hur jag känner och hör skillnaderna och kan beskriva dem. Jag är märkt av min mors intresse. Som har blivit även mitt. Men på ett annat sätt. Jag börjar uppskatta det enkla allt mer. Vägen är fortfarande lång. Jag har ännu inte lärt mig tycka om det som inte är perfekt. Jag klankar ner på det. Men i hemlighet uppskattar jag det. Det som ger mod.

Nu börjar jag låta alltför kulturell. Det är inte enkelt längre. Inte rakt. Inte älskat. Bara förfinat på ytan för att dölja bristen på substans. På kärlek. På säkerhet.

Kommentarer
Postat av: Stefan

Jag såg att du deltog i tävlingen om en systemkamera nyligen och tänkte därför tipsa dig om att jag själv delar ut en Nikon D60 nu, till ett värde av 5000 kronor. Det enda man måste göra är att länka till mig.



Länk: omdigitalkameror.se/vinn-en-nikon-systemkamera



Tyvärr lyckades jag inte hitta någon kontaktadress, så jag valde att skriva en kommentar om det. Se det som ett personligt meddelande och absolut inget du behöver visa upp för dina besökare.

2008-12-16 @ 01:46:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback