Anagram

Frågan är om det är för att man känner på ett visst sätt som man gör en sak eller om det är för att man gör en sak som man känner på ett visst sätt. Ett problem lika gammalt som den gäckande gåtan om hönan och ägget men ändock så oändligt viktigt att hitta ett svar på. Jag vet inte var allt började, men jag har större chans att få reda på det än var det kommer att sluta. Hade jag haft en kristallkula hade läget kanske varit ett annat men det är det inte. Jag ser hellre tillbaka än framåt, för där kan jag inte förstöra något, bara förstå. Inte ens historien är statisk, allting ändras när vi gör det. Allt är dynamiskt och det skrämmer mig. Kanske är inte ens döden stilla.