Take everything from the inside

Hur många människor går runt och lever ett liv de inte älskar? Vad innebär det egentligen att älska sitt liv? Är det att ha någon att dela det med, att känna sig fri eller att arbeta med något man tycker är viktigt? Jag har ingen aning och just idag längtar jag tillbaka så fruktansvärt mycket att det är som att jag slits itu inifrån. Hade jag aldrig åkt dit hade jag kanske aldrig börjat tänka såhär. Vore det bättre att leva omedveten eller är sanningen alltid det ultimata? Jag tror inte att jag skulle vilja göra det ogjort men det gör så ont. Är det det här som är att vara levande? Eller lever jag bara ut lidandet i brist på annat? Allt i mitt liv är frågetecken. Det finns inget jag kan göra och inget jag inte kan göra. Hur kan mitt liv ha krympt och blivit för litet under bara två veckor? Efter så många år borde det ta längre tid, men nu är allt annorlunda. Det är som att försöka åla tillbaka i sitt gamla förtorkade skinn innan det nya har läkt klart. Det gör ont.

Jag behöver mitt eget liv. Jag behöver känslan och energin. Jag behöver åka tillbaka. Om jag inte gör det kommer jag snart att göra något mycket dumt som jag antagligen kommer att ångra i resten av mitt liv. Men jag vet inte om det går att undvika. Hur mycket det än kommer att såra allt jag älskar.



Hur många broar jag än bränner kommer den här alltid att förbli hel. Det måste den. Annars kommer jag att kollapsa.

Jag önskar att insidan skulle vara vår utsida. Att såren inuti syns ut så att folk förstår. Jag kämpar hellre än ömkas. Allt är bättre än falskhet. Till och med ensamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback