Anagram

Jag vet inte var den här dagen tog vägen. Mycket skidor. Lite läsning. Annars inget. Förrutom funderingar över hur jag ska författa mitt mail. Jag vill ha det men ändå inte. Just nu vill jag så mycket. Mest av allt att få gå in i mig själv. Bara bekymra mig om det och ingen annan. Att få ut det som ligger och gror. Det som jag tror kan bli något fantastiskt. Om jag bara vågar ge det chansen. Det kan vara så störande när man känner sig uppfylld av en önskan och tror sig ha förmågan att göra den till verklighet men inte har modet. Jag är svag när jag är stark. Jag är stark när jag är svag. Jag behöver mig själv.