Anagram

... fast det var det värt! Jag har nu 126 bullar (eller snarare 120 efter familjens ingripande...) och är därmed klar med mikrobiologiprojektet. Jag trodde inte att degen skulle jäsa alls i kylskåpet men det gjorde den visst, så jag fick göra en dubbel sats istället, men vad bra det känns efteråt!

Jag är i ett sånt lyckorus, jag blir alltid sån när jag har bakat eller gjort klart något annat, till och med städning och diskning lyckas kasta in mig i värsta humörtoppen. Jag måste vara masochist eller något sånt, jag njuter som mest efter att ha plågat mig igenom den där sortens saker... Fast lite galen måste man nog vara om man ska orka med allt, eller hur?

Jag är verkligen ur form när det gäller att bara blogga som vanligt, utan ett direkt ämne är jag helt borta, men det är väl "practise makes perfect" som gäller och mina bloggmuskler har närmast förtvinat under det senaste året. Dags att börja öva!

Oh, jag borde nog ge mig på flöjten igen också, fast jag har tre miljarder grejer jag vill göra och allt ska så klart ske NU! Träna, blogga, baka, laga mat, sy, pyssla, läsa, plugga (fast det är nog inte så mycket vilja som måste på den fronten), lära mig använda smileys utan att känna mig fånig, sjunga, spela flöjt, piano, gitarr (jag borde verkligen lära mig det efter att ha köpt en)... jag borde kanske sluta skriva en massa listor över allt jag vill göra och istället börja med det, men var ska man börja?

Det är helt knäppt hur jag kan få världens sockerchock utan att ens ha ätit något med socker i... kan man kanske få det genom att andas in sockerångorna som med lim? Det skulle förklara en hel del...

Dags att göra av med lite överskottsenergi och ta och promenera runt på bottenvåningen nån timme eller så, det är perfekt att kunna gå runt mellan köket, hallen och vardagsrummet fast man kan bli lite yr efter ett tag!