Anagram

Det har varit en så loj dag idag att jag knappast kan komma på något att skriva. Jag har i skrivande stund varit vaken i närmare tolv timmar och ändå känns det som att hjärnan inte ens har öppnat ögonen utan fortfarande snoozar. Förkylningen är troligtvis boven i dramat den här gången och det finns väl inte så mycket att göra åt det mer än att låta det läka ut av sig själv. Jag har egentligen inte mycket emot läkemedel. Tvärtom skulle jag kunna tänka mig att arbeta som läkare, apotekare eller inom läkemedelsframställning. Inga problem. De gör mycket nytta och allt det där. Ändå kan jag inte komma mig för att ta mediciner om jag inte absolut måste. Inte ens då vill jag göra det men jag gör ett undantag om jag vet att jag annars troligen kommer att smitta ner resten av familjen rejält. Just på grund av denna lilla egenhet (det går väl inte att kalla den annat med tanke på hur tablettknarkande vi verkar ha blivit) kan jag utan problem räkna de tabletter jag tagit i mitt liv, eller åtminstone de jag tagit sen jag började praktisera min egen vilja, på mina fingrar. Tror jag. Inte för att det egentligen spelar någon större roll men jag undrar om det hade varit smartare av mig att ibland ta en huvudvärkstablett eller något förkylningsförebyggande. Eller att bara ta de där vegetarian-anpassade tillskotten. Men jag hoppas på något sätt att jag klarar mig utmärkt ändå, även om jag borde jobba lite mer på immunförsvaret.

I övrigt har jag noll energi över att fixa med blogg-designen så den får vara till en annan dag. Vad jag däremot borde göra är att försöka få tag på killen som skulle sälja en systemkamera och även kolla upp var jag egentligen ska hålla hus i helgen. Så går det när man är dålig på att säga nej när man blir överraskad. Man hamnar som sekreterare på ett möte en hel helg utan att ha en aning om när, var eller hur. Men kul kan det säkert tänkas bli ändå. Jag borde dock bli bättre på att säga ifrån, inte för att det spelade någon roll den här gången men det kan bli lite bekymmersamt emellanåt. Och stressigt. Om man då tänker sig att jag i framtiden kan tänkas bosätta mig i en större stad och skaffa ett jobb där jag... vid närmare eftertanke tror jag att jag helst låter bli att fullborda den tanken. Prio ett just nu är att ordna ett körkort så det är lika bra att jag drar mig ner till teori-boken innan något annat distraherar mig.