Anagram

Har jag lust att börja plugga igen. Någonstans långt från alla andra, från allt det jag känner till och där människor känner till mig. Någonstans där jag kan dra mig undan in i min egen värld när jag känner för det. Jag längtar efter romantiken, inte den mellan människor utan den mellan jaget och omvärlden. Det skulle antagligen inte kännas så underbart när jag väl var där, men i efterhand skulle de skarpa kanterna filas ner av minnets glömska.

Jag vill ha mitt sparsmakade rum i en gammal byggnad, mina bokhögar, en madrass med filt och kudde. Och en stereo eller radio eller mp3. Och mina instrument, pennor, block och penslar. Sedan vore jag nöjd. För ett tag åtminstone.