Som det tysta ljudet över läpparna

Fingrarna fängslades också av orden, precis som blicken. Ändå slinter, famlar och stelnar de av köld när jag försöker bevara det som kunde skrivits enbart för mig.

En dag kommer orden att vara mina egna. och den dagen kommer fingrarna inte längre att frysa.

Jag vill också fråga stenarna vad de vill bli. Berätta för dem att de kommer bli vackrast. För alla är den vackraste för någon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback