Spårbildning på kindens yta

Varför känner jag för att gråta när jag är så lycklig? Jag vet inte vart jag vill, eller vad jag vill göra. Mina planer fungerar, de flesta av dem i alla fall, och allt flyter på. Alla är så trevliga att jag skrattar till bara jag tänker på det.

Jag är lycklig. Kanske är det så lätt. Det var nog länge sedan jag var det senast. På riktigt, och inte bara i ordens förlovade land.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback