Anagram

Det finns många människor som jag beundrar. Sällan är det allt vad de gör som jag uppskattar utan delar. Att ogilla en del av det är det som gör att jag klarar av att beundra dem. Blind dyrkan är inte riktigt min melodi. Jag känner mig fylld av motsatser, en perfektionist som inte klarar perfektion utan efterstävar imperfektion i perfektionen. En liten kille förklarade det en gång så bra, hur man hela tiden vill uppnå perfektion men samtidigt inser hur det är omöjligt. Man kan få ett perfekt resultat på ett prov men provet är inte perfekt så därför kan perfektion enbart uppnås inom ramen för det imperfekta. Muntert nedslående skulle man kunna kalla det. Att ständigt kämpa mot sig själv är svårt att undvika, hur tillfreds med sig själv man än är. Kanske är det samma sak som gäller här, skulle man inte behöva kämpa med sig själv skulle det vara svårt att inse att man betyder något.

Motsatsen till att vara perfekt är kanske att vara mänsklig. Inte att vara operfekt eller imperfekt.