Stämning

Ännu en tvetydighet...

Min gitarr behöver stämmas, jag lära mig spela igen och mina fingrar växa ett par centimeter för att klara av ackorden.

Tills dess får pianot duga när huvudet spränger och flöjten inte duger.



Varför är det olyckligt deprimerade melankoliska så vackert? Så krångligt, så förtrollande medan det lyckliga är så rakt och enkelt. Simplifiering är inte min grej. Men jag gillar att vara lycklig. Vilket dilemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback